Hej! jag är en tjej som är väldigt social och som alltid har gillat att ha kul. När jag var ungefär 15 år så fick jag ett stort anfall på ett discotek sedan dess har jag aldrig vågat göra något. Den tiden jag skulle äta medicin så fick jag fel sorts medicin som gjorde att mina anfall blev större. Innan hade jag bara små skakningar på morgonen som kallas för att något som jag inte kommer i håg men det räknades som en svag epelepsi. Nu harj ag varit anfallsfri i snart 2 år men jag kan aldrig gå vidare jag tänker varje dag pådet som hände hur alla mina vänner försvann och hur jag såg mina föräldrar se mig krampa. Jag har alltid haft svårt att skaffa kompisar pågrund av det för att jag hindrar mig själv till så mycket i bland vill jag bara slå någon eller dö för att jag blir så frusterad . Får panikångest atacker då och då specielt när jag är bland mäninskor. jag ska snart fylla 19 år nu på söndag. jag har en pojkvän som stöttar mig men jag vill itne att han ska få se mig må dåligt jämt och jag vill itne tycka synd om mig själv . jag vill var den roliga tjejen som jag var innan. snälla hjälp mig att kunna gå vidare och leva ett normalt liv:(

---

SVAR

Det är aldrig lätt att få en svår sjukdom, som dessutom kanske aldrig går över helt. Det är inte så konstigt att du blir orolig och tänker mycket på dina anfall.

De små anfallen kanske var det som man kallar petite mal?

Du beskriver att du idag äter medicin som hjälper och att du inte haft några anfall på två år. För att du ska våga ta dig ut igen och göra saker gäller det att du dels måste våga lita på att medicinen hjälper, och dels föröka se att du har rätt att göra roliga saker och vara ute trots din sjukdom. Det är inte skamligt eller pinsamt att få ett anfall.

Även om det är jobbigt att se sitt barn krampa och må dåligt, så är det jobbigt att ens barn är ledset och inte vågar ha roligt.

Ofta vänjer man sig med tiden vid sin sjukdom, du lär dig hur du ska leva för att må bra och vad som kan få dig att må sämre.

Som det är nu så kanske du skulle må bra av att få prata med någon som kan epilepsi, kanske någon som själv har sjukdomen och lever ett bra liv.

Kika på t.ex. http://www.epilepsi.se/
de har även en ungdomssektion http://www.epilepsi.se/ung/

Maila mig gärna eller lägg till på msn om du vill prata: helena.meyer@fryshuset.se