hej. jag är fosterbarn och har extremt sträng fostermamma, inte pappa han är bara feg, men snäll. iaf… det är sommarlov och jag vill vara med mina vänner. eftersom att jag sov borta en natt förra veckan fick jag inte sova borta denna vecka, om jag inte hade kompisar här istellet. det var läge sedan vi hade en tjejkväll jag och mina kompisar, så det var väll okej att vi var här. fast det är ju inte kul, man får ju skämmas. vi var tvungna att vara på undervåningen hela tiden under kvällen för att pasa våra hundar, i flera timmar eftersom de åkte bort. mycket tråkigt för mina kompisar. vi har en bar. vi tänkte att ikväll när mina föräldrar gått och lagt oss dricker vi lite, vi tar med oss det till stugan vi skulle sova i som ligger på tomten. det var inte mycket i flaskan! räkte till en grogg var, tror det var wiskey. på morgonen kom hon instökande och lät jätte irreterad över att det var stökigt och synade oss, så såg hon flaskan, mycket mycket mycket upprörd. hon ringde deras föräldrar och mina syskon så de skälldepå mig och sa att de inte förstod att från att vara liten snällt barn till att bli katastrof! allt blev så överdrivet. nu kommer jag inte få vara med de kompisarna, och mitt förtroende är brutet-men det kan jag förstå. det jag undrar i denna fråga, hur tycker du man bör ta det som förälder? jag blir som person psykiskt sjuk av att inte få lämna min gård ens och inte fåp vara med vänner. jag hatar en sida av henne. det jobbiga är att jag inte vet hur jag ska formulera mig för det känns som att alla tar hennes sida iaf, att det bara är fel på mig. jag orkar inte! jag orkar inte bry om ifall min familj/släkt tycker jag är cp för jag orkar inte förklra. i det stora hela har jag inga problem. jag hatar att det är såhär. pappa hotar att ta livet av sig om vi fortsätter bråka men jag orkar inte, jag är svarta fåret i familjen. fast jag i själva verket inte har problem. mina vänner -plus deras föräldrar vet om hur hon är, säger att jag är välkommna till dem om jag har det jobbigt. det är skönt. jag är en 15 årig tjej, har betyg lite över medel, sportar, har vänner och testat alcohol. är jag så himla konstig? jag känner bara att det är jobbigt att var tonåring, kan hon inte ta det lugnt! men iaf… hur tycker du som föräldrer borde göra? förlåt för en mycket lång text, men var skönt att skriva

---

SVAR

Jag kan förstå att det är jobbigt att bo i fosterfamilj och ha en fostermamma som är sträng. Precis som du själv skriver så har du brutit ett förtroende och druckit alkohol.

Det är klart att det är jobbigt att inte få vara med vänner, men det handlar kanske om varför du bor i fosterhem? Det vet jag ju inget om.

Du är ingen konstig tonåring, det låter på din beskrivning som att du är som de flesta :) Har du försökt prata med din fostermamma om hur du känner? Du vet ju inte att alla kommer att vara på hennes sida, även om det känns så nu.

Är det din pappa eller din fosterpappa som hotar att ta livet av sig? Det är inte ok att en vuxen gör så. Det låter som att du skulle behöva prata med någon om hur du har det, för det är inte ditt ansvar att se till så att din pappa mår bra. Har du varit i kontakt med ungdomsmottagningen? Har du en bra kontakt på soc?