Tänk vilken tur din tjej har som har en så klok och omtänksam pojkvän! Det du beskriver är precis hur man som anhörig kan stötta någon med panikångest. Ni kan ju också prata om hur hon vill att du ska göra om det händer igen. Men annars är det bästa att bara finnas där och säga att det är ok, det är inte farligt och att du finns där för henne.