jag hatar mitt liv! jag gråter varje kväll. funderar hela tiden på hur jag ska ta livet av mig. får världens ångest så fort min mamma säger mitt namn för att hon klagar alltid på allt jag gör. jag hatar min egoistiskta barnsliga pappa som inte gör ett skit, men klagar på allt och alla. mina bröder bråkar alltid med varandra och mig, kallar mig fula saker, är tykna mot mig och retas. min syster, den ända i familjen som jag kan lita på, har flyttat hemmifrån, typ 60 mil bort så vi ses bara 2-3 ggr per år. det har varit så här ända sen sommarlovet mellan 4:an och 5:an ungefär. (börjar 7:an efter sommaren). jag har ingen att prata med. ingen att gå till. och jag vägrar berätta för nån lärare elr kuratorn, (vet inte ens om vi har nån kurator), dom fattar ingenting! absolut ingenting! och jag har ont i huvudet varje dag och orkar knappt gå till skolan på morgorna, men det bryr sig inte mina föräldrar om, men om min lillebror har det minsta ont i huvudet "åh, stackarn, ska du stanna hemma idag då?" jag har redan försökt prata med dom, men det tjänar ingenting till. vad ska jag göra? jag orkar inte mer!

---

SVAR

Som du beskriver det ska ingen behöva ha det. Det låter som att dina föräldrar och bröder behandlar dig illa och orättvist.

Men för att det ska kunna bli någon ändring så måste du prata med någon. Om du inte vill prata med en lärare så kanske du får kolla upp om det finns en kurator på skolan? Eller kontakta din ungdomsmottagning. Om du inte vet var den ligger så kan du titta på http://www.umo.se