Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, jag sitter nu ensam hemma och har halvt om halvt panikkänslor. Jag får ofta det när jag är hemma själv, jag fastar i mina tankar och det går så pass långt att jag får "dumma" tankar för mig. jag blir till och med rädd för mig själv, ofta tar jag till alkohol för att försöka lugna ner mig. och jag vet inte alls varför det kommer upp alla dessa tankar och funderingar. Och när jag tex sitter på bussen får jag näst intill varje dag "dumma" tankar, som tex självmordstankar och sånt. Har gått på Bup förut i några år, men vågade aldrig prata om hur jag kände och vad jag funderar på, utan där satt jag bara och pratade om min syster som tog sitt liv för nåt år sedan. och jag har haft olika kuratorer sen jag var 10. Jag har världens bästa kompisar, världens bästa famlij och världen bästa släkt men ändå känner jag mig så fruktansvärt ensam. Och jag är sån som inte vågar ta kontakt med tex psykolog eller liknande och tycker att det är jobbigt att sitta och prata om mina problem öga mot öga, men vad ska jag då göra innan detta går för långt ? för jag skulle nog kunna säga att jag är rädd för mig själv, vågar inget säga till någon och mår mycket dåligt varje dag, varje timme. Snälla berätta vad man kan göra. !

---

SVAR

Det låter som att du har fastnat i jobbiga tankar och har mycket att bära på.

Du berättar att din syster tog sitt liv för ungefär ett år sen, och det är inte konstigt alls att det påverkar dig mycket. Jag tror att det var viktigt för dig att ha kontakt med Bup och få prata om din syster. Att sörja tar tid och kan påverka en på många olika sätt.

Du skriver att du tycker att det är svårt att prata med en psykolog eller någon annan öga mot öga? Skulle det vara lättare att prata med någon via nätet? Du får gärna lägga till mig på helena.meyer@fryshuset.se på msn så kan vi prata där.