hej jag har blivit utsatt för övergrepp av min 10 år äldre bror i mer eller mindre hela min uppväxt. Det hela började nog när jag var om kring 4-5 år och fortsatte ända fram tills han flytta hemmifrån när ja var ca 13 år. Nu är jag 22 år och de här börjar äta upp mig innifrån. Jag har förträngt och skjutit undan det här i över 10 år Aldrig tillåtit mig att tänka på det. De är först nu för något halvår sen jag verkligen har kunnat erkänna att de har hänt. Att det faktsit hände mig. Jag inser mer och mer hur det har förstört mig. MIn självbild är helt åt skogen och mitt självförtroende i botten. Min syn på sex är helt förvrängd. Blir lessen för ingeting och blir väldigt innåtvänd i perioder och jag märker hur det här stoppar mig. Jag har aldrig pratat om det här med någon överhuvudtaget förns för någon månad sen. då jag berättade det för min pojkvän, inte vem det var men att jag hade blivit utsatt för övergrepp när ja var liten. Just för att min pojkvänn skulle få mer förståelse för mitt beteende jag har ibland. Han kunde inte hantera det, att han inte fick göra nåt åt det, jag vill inte anmäla min bror, Varför ska ja anmäla nånting som hände för över 10 år sen? Min pojkvänn lämnade mig för att jag inte vill ta tag i det här. Få hjälp med mina deprissioner som detta har orsakat. Han kände att han kan inte vara min psykolog och hålla mig stående längre. Så jag kan ärligt talat inte veta om jag gör det här för hans skull eller för min egen. Men jag vill ge de ett försök att prata med någon. Vart ska ja vända mig?

---

SVAR

Hej,

tack för ditt modiga mail.

När man har upplevt sånt som du har, så är det inte konstigt att kroppen och själen reagerar. Tyvärr reagerar omgivningen ibland precis som din pojkvän gjorde, med ilska och frustration.

Du är inne på att du vill gå och prata med någon, och det tycker jag är bra. Du skulle kunna börja att höra med ungdomsmottagningen där du bor. Om det skulle vara så att du är för gammal, så finns det några olika alternativ.

Vårdcentralen kan skriva remiss till psykiatrin, och ibland finns det en kurator på vårdcentralen. Det kan vara en bra början.

Du kan också ta kontakt med öppenpsykiatrin direkt. Om du inte vet telefonnummer dit så kan du titta på http://www.1177.se, eller ringa samma nummer, det gäller i hela Sverige.

Det kan också finnas olika typer av stödgrupper där du bor. Titta på eniro eller http://www.rodasidorna.se

Lägg gärna till mig på msn om du vill prata mer: helena.meyer@fryshuset.se

Lycka till!