Hej, jag är en tjej på 15 år. När jag var 11-12 år fick jag diagnosen aneroxi. Jag gick till en psykiatrier på BUP och det "löste" sig. Nu i 9:an har jag fårr upp tankarna igen. Om jag inte äter frukost så är jag inte hungrig resten av dagen. Jag har blivit besatt av att kolla nya bantningsmetoder och kolla mitt bMI etc. i 7:an började jag banta självklart visste inte mina föräldrar något. För ca. 2 månader sedan misstänkte mina föräldrar något och hotade med att sätta mig på en klinik för ätstörningar men nu har de nog "glömt" det igen för dom vet inte vad jag gör i skolan eller inte. Jag har lurat dom och om jag ska vara ärlig känns det sådär bra. Har börjat tänka på att gå på toa och spy upp maten igen när jag är för mätt (jag vill inte få bulimi) det har jag hört kan förstöra halsen osv. Men jag vill bara inte äta även om jag håller på att svimma ibland när vi tränar så gör det inget det är hemskt att säga men jag blir lycklig av det. En kompis till mig visade bilder på en tjej som enligt honom/henne var FÖR smal och jag tyckte det var normalt och fint. Det är inte fint med anorektiska människor men smala, typ kändisar?´¨ Jag vill bara vara snygg men har för mycket komplex jag BEHÖVER HJÄLP NU. Inte sen då kan det vara försent! Tack på förhand

---

SVAR

Hej underbara kämpe!

Jag hör att du haft och har det jättejobbigt.
Du har insett att du behöver hjälp skriver du så egentligen så vet du svaret. Du behöver skaffa dig den hjälpen. Som du lever nu funkar ju inte eller hur? Dags att välja en annan väg.

Jag förstår att du ibland sekundlångt mår "bra" i ätstörningen men hur korta är de stunderna egentligen och hur stor är smärta och ångesten i jämförelse? Om du funderar kring detta så kommer du komma fram till att det inte är värt det.
Är det så att du tror att om du bara fick vara smal (det som du tycker är smalt) så kommer du må bra? Jag vill inte vara hård men kan tala om för dig att du aldrig någonsin kommer dit. Det är nämligen omöjligt. Din kropp kommer motarbeta dig precis som nu och aldrig ge dig det. Det är också en falsk föreställning hos dig.

Så hjärtat, nu är det dags att ta tag i det här en gång för alla. Prata med mamma och pappa så att ni du kan få komma under vård. Det är ingen som kommer låsa in dig på en ätstörningsenhet eftersom en del av dig vill ha hjälp och vill gå dit självmant eller hur?

På ABK´s hemsida finns alla enheter. Var med och välj en du vill till. Var delaktig i det valet. Läs även på hemsidan om våra mentorer. Skulle det vara något för dig? http://www.abkontakt.se

Jag vet att du klarar detta. Alla med en ätstörning är oerhört starka människor, det är inte alla som skulle orka med det liv man lever som drabbad. Felet man gör är bara att man vänder all kraft man besitter inåt och emot sig själv. Om du istället skulle använda all den kraften till något positivt, till din fördel skulle du kunna erövra hela världen. Nu behöver du använda den till att kämpa för friskheten.

Lycka till! All värme och styrka!