Hej! Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna beskriva det här kortfattat, jag har så himla många frågor och så få svar. Men för att göra en lång historia kort: "jag är 14 år, och har levt med självmordstankar dagligen i över ett år. Jag får ångestattacker och är deprimerad, och har även drabbats av overklighetskänslor ganska ofta.. Jag har planerat min död; Hur, Var och När. Har mindre än ett år kvar att leva enligt den planen. Jag vet inte om jag kommer orka vänta, men en del av mig känner att jag måste det. Vänta, alltså. En del av mig vill bara göra slut på lidandet NU, men en annan del av mig har lite, lite hopp. Men det räcker inte. För det där lilla hoppet täcker inte min dödslängtan. Om man väger fördelar och nackdelar mot varandra tynger min dödlängtan ner fördelarna med att leva nåt så brutalt." Jag orkar bara inte kämpa längre. Det är ingen som en anar något. Sen måste jag skriva också, att jag har tappat matlusten, och äter typ INGENTING så jag undrar om det har något med depressionen att göra? Blir bara äcklad av maten liksom.. Och sen så har jag alltid haft regelbunden mens, men den har blivit totalt rubbad.. Kan det också ha något att göra med depressionen att göra? tacksam för svar.

---

SVAR

Hej,

som du beskriver det ska man inte behöva ha det. Du skriver att ingen anar något. Ibland är man alldeles för bra på att dölja hur man mår inuti. Det enda sättet att få andra att förstå är ofta att berätta.

Du skriver inget om din familj, men om du har bra kontakt med din mamma eller pappa så kan du börja med att prata med henne eller honom. Annars kanske det finns någon annan vuxen som du litar på, skolsköterska eller kurator t.ex.

Du kan också ta kontakt med din ungdomsmottagning. Där jobbar vuxna som är vana vid att prata med ungdomar om allt möjligt. De tycker inte att du är konstig som mår dåligt. Där kan du få hjälp för att ta dig ur din depression.

Om du vill kan du lägga till mig på msn: helena.meyer@fryshuset.se