Hej Jag undrar om mitt problem är för litet för att gå till kurator med? När jag var mindre var det jättejobbigt hemma under några år, pappa försökte ta livet av sig ett par gånger och det hände mamma misshandlade honom. Fast hon var inte så ofta på oss syskon. Det slutade när de skiljde sig för 3 år sen och jag har bara bott med min pappa och lillasyster. Jag vill jättegärna ha kontakt med min mamma igen men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Alla andra verkar bara tycka att det är gammalt och glömt. Men jag klarar inte av det, och har fortfarande fb’s från när vi hittade pappa och trodde att han var död. Sen är jag rädd att det ska hända igen, för han blir alltmer deprimerad och har förlorat jobbet och är hemma på dagarna och sådär.. Men jag saknar verkligen livet som vi hade hos mamma för det är underbart där och man lever mer som en familj, äter middag tillsammans, julbakar, firar jul,julpyntar osv.. här pratar vi knappt med varandra.

---

SVAR

Jag tycker absolut inte att ditt problem är "för litet". Oavsett vad man mår dåligt av så har man rätt att få hjälp och stöd. Det du har varit med om är tunga och jobbiga saker, och nu oroar du dig för din pappa igen. Så ska du inte behöva ha det.

Hur gick det till när du förlorade kontakten med mamma? Var bor hon nu?

Jag tycker att du antingen ska gå till kuratorn på din skola, om det finns en kurator där, eller ta kontakt med din ungdomsmottagning. På ungdomsmottagningen finns det både kurator och psykolog, och de är vana vid att prata med ungdomar om allt möjligt.

Du får gärna lägga till min msn om du vill: helena.meyer@fryshuset.se