Hej Först tänkte jag skriva väldigt lång text om situationen, men för att inte trötta ut någon så försöker jag mer en konkret, kort, formulering. Saken är den att jag nu måste lämna svenska kyrkan, snarast. Efter att hört en predikan i pingstkyrkan på en resa, där pastorn med stor entusiasm och trovärdighet berättade om hur Gud sagt åt henne att hon skulle uppmana kyrkobesökarna att lämna o ta avstånd från svenska kyrkan. När jag hörde det i somras så reflekterade jag inte så mkt över det. Men för sisådär tre veckor sedan så gav Gud mig en insikt om att djävulen börjat ta över svenska kyrkan och få svenska kyrkan att bit för bit överge bibelns ord och istället förlita sig på sina egna (världsliga) budskap. Pastorn i fråga använde orden "sparka inifrån", vilket är så klockrent. Hon predikade även något som jag tror är hämtat ur uppenbarelseboken där det står att när människosjälarna ska dömas så ska Jesus säga till många att dom predikade i Guds namn men mena inget med det. Jesus ska då säga nåt i stil med "gå bort ifrån mig" och deras själar kastas då i den eviga elden (gehenna, helvetet, hel). När jag fattade beslutet att gå av svenska kyrkan fylldes jag av den heliga anden och tron som hela tiden varit nåt jag kämpat för blev nu en självklarhet. Jesus dog på korset och uppstod för oss människor. Men jag mötte på motstånd när mina föräldrar (som båda är aktiva och har tjänst i svenska kyrkan på relativt hög nivå) vägrar bevilja mitt utträde ur svenska kyrkan. Så nu frågar jag dig, hur kan jag gå tillväga? Att biskopen Eva Brunne är homosexuell och uppmanar till homosexualitet gör mig naturligtvis ännu mer själsligt illamående. Med vänliga hälsningar & Jesus frid (777) Teo

---

SVAR

Hej!

Ja, det är klart att man bör få tillhöra det samfund där man känner sig hemma. När du blir 18 år får du i alla fall göra som du vill.

Samfunden har olika karaktär liksom vi människor har olika karaktär. Det ger oss möjligeten att hitta en kyrka där vi känner oss hemma och där vi också hittar en god relation till Gud, till sin nästa och till sig själv. Det enda jag har svårt för det är när man fördömer varandras kyrkor. Det är nästan samma sak som att kräva att vi människor ska vara, tro och bete oss på exakt samma sätt. Då missar man helt att varje människa är skapad till Guds avbild av Gud och är unik och oändligt värdefull. Titta bara på skapelsen och gläds över Guds rika mångfald. Det är bra att vi har flera olika samfund. Att tacka för skapelsen och dess rikedom är sannerligen en lovsång till Gud. Det är när vi glömmer det som vi börjar göra oss själva till gudar. Människans viktigaste uppdrag är att framföra tacksamhetens lovsång. Det är så vi kan stoppa våld och orättvisor. Det är så vi sprider evangelium i Jesu anda.

När jag läser om Jesus i evangelierna så kan jag aldrig se att han blir själsligt illamående över en annan människa. Framför allt skulle han aldrig säga så, eller vad tror du? Om du vill gå i Jesu kristi fotspår så måste du lära dig att uttrycka dig mycket mer varsamt. Det är Guds avbild du talar om. Guds avbild gör dig själsligt illamående, vad säger det om din relation till Gud. Känner du så för alla homosexuella?

Läs evangelierna noga, läs om Jesus och du finner att han talar om Guds rike där den minste ska bli den störste, han säger om och om igen var inte rädda. När han får frågan om vilket bud som är det viktigaste svarar han gång på gång: Älska Gud, din nästa och dig själv. Något större bud än dessa finns inte. Ingen människa är fri från synd. Det betyder att ingen är perfekt eller fullkomlig. Därför är vår sanna uppgift som kristi efterföljare att ständigt hjälpa varandra i bön, tanke och framför allt i handling.

Homosexualiteten då? I en stor utredning från 1994, det var länge sen, skriver två framstående bibelforskare om sexuellt umgånge mellan två personer av samma kön. De utgår från samma bibelställen i GT, Rom och 1 Korinthierbrevet. De har samma syn på texternas betydelse. Men de tolkar resultaten på helt olika sätt. Bertil Gärtner menar att det homosexuella umgänget inte är förenligt med Bibelns budskap. Eskil Franck menar att Bibeln inte uttalar sig om genuin homosexualitet sådan vi uppfattar den idag. Det sexuella umgånget mellan två av samma kön och den promiskuitet som Bibeln tar avstånd ifrån är främst ett avståndstagande av en hednisk kult och av främmande gudar där detta beteende var tillåtet och självklart.

Till sist, det är inte vårt uppdrag att döma det är Guds. Kristendomen grundar sig på vad Jesus gjorde och lärde. Det finns inget fördömande eller avståndstagande gentemot homosexuella i evangelierna. Kom ihåg att varje gräns vi sätter för Guds kärlek är vår egen privata gräns, vår oförmåga till kärlek.

Jag önskar dig all lycka med din livsvandring med Jesus!
anders.hedman@fryshuset.se