Hej. Jag har ingen aning om jag pratar med rätt person om det här, men jag känner att jag behöver prata..även fast inte du tycker att det är någonting emot vad andra skriver in och skickar till dig. Jag har lixom alltid vart en av dem långa i klassen och jag har alltid vart lite kraftigare än dem andra, men inte jätte tjock. Jag blev mobbab som liten ett tag över att jag var tjock, men det pratade jag med mamma och pappa om och den personen slutade till slut. Men för ungefär 2 år sedan så började jag växa mycket på längden, och det var mycket under ett år, samt som jag blev lite rundare eller vad man ska säga. Men jag fick stora fula mörka bristningar på sidorna av magen och det är något som jag mår sjukt dåligt över. Men det värsta var att jag sen började få det framme på magen, låren och lite på överarmarna. Men jag kan säga att jag inte alls var tjock och det behöver man ju inte vara för att få bristningar men det är något som jag mår skit dåligt över. Jag har blivit som deprimerad. Jag badar inte på somrarna, det kan hända att jag gör det någon gång ibland men då har jag tröja på mig, Jag går med tjocktröjor året runt, försöker ha långa linnen under så att tröjan inte ska åka upp så alla ser hur jag ser ut. Och jag vet inte en ända som har så mycket bristningar som jag. Jag har tänkt på att ta självmord hundratals gånger, visst det gör väl många någon gång ibland men en gång var jag riktigt nära för att jag inte orkar med mitt liv längre. Alltså vem fan vill ha en sån som ser ut som jag, Jag är nöjd med allt annat men inte bristningarna. Det är att jag lossas vara så jävla glad hela tiden men jag är så jävla ledsen innombords. Och jag vill inte prata med mina föräldrar om det för dem kommer tycka att det inte är någonting att vara ledsen över. Jag har vart med om tillräckligt jobbiga saker med mitt utseende och jag mår ju bara ännu sämre nu. Men det allra jobbigaste är att snart ska vi ha sån där simtest i skolan. Och jag vet inte vad jag ska göra för jag mår sjukt dåligt över att behöva stå inför andra med bikini, jag kan ju alltid ha Tankini men hur fan ska jag göra i duschen? Och tro mig, jag tar häldre självmord än att tvingar göra det där testet. Och jag vet att det kanske inte låter som om jag är ledsen, men jag hoppas att du förstår hur det känns ut mina ögon. Jag står bara inte ut längre, jag behöver hjälp! Innan jag exploderar av allt.

---

SVAR

Hej

Tack för ditt långa mail.

Jag tycker inte att man ska säga att vissa problem är mindre än andra, alla kan må dåligt av olika anledningar. Din situation är jobbig för dig, och gör dig ledsen och får dig att fundera på om du vill leva.

Om man har många jobbiga tankar kring sin kropp och sitt utseende, så kan det vara bra att prata med någon vuxen om det. Kanske skolkuratorn, skolsyster eller någon på ungdomsmottagningen.

Om du vill så kan du lägga till mig på msn: helena.meyer@fryshuset.se. Jag hjälper dig gärna att hitta någon vuxen som du kan prata med, och jag stöttar dig gärna under tiden.