Min pappa är beroende av ett datorspel och spelar från fyra på dagen till sex på morgonen. Han ser nästan spelet som sitt jobb, han tror att hans roll i spelet är fruktsansvärt vitkig och han kan inte hälpa mig med läxor, umgås, typ se på tv ihop om han "behövs i spelet" säger han själv. jag hade inte träffat min pappa på två-tre veckor, han ringde och frågade om jag skulle komma till honom till helgen så det gjorde jag. På kvällen stannade jag hemma för att umgås med pappa. Jag bad honom stänga ner spelet för att jag ville se på tv med honom och han svarade "Förlåt men jag visste inte att jag skulle behöva spela ikväll". Min bror rycker på axlarna åt att det är så här men jag mår uppriktigt illa av det. Har alla runt mig rätt? är det en små sak som jag ska strunta i ? jag menar så gammal som jag är, kanske borde jag inte känna behov av att umgås med pappa eller behov av att han ska må bra?

---

SVAR

Hej,

Jag tycker inte alls att det här är en småsak. Din pappa prioriterar spelet före dig, och det är klart att du blir ledsen över det. Vilka är "alla" som tycker att det är en småsak?

Din pappa har ett spelanvändande som inte är bra. Han behöver hjälp att kunna sluta spela så mycket.

Skulle du kunna prata med din mamma om det här? Eller finns det någon annan vuxen som du litar på? Annars kan du alltid prata med skolkuratorn, eller någon på ungdomsmottagningen.

Det är inte konstigt att vilja ha kontakt med sin pappa, eller att vilja att han mår bra.