hej. Mitt liv är ett enda stort helvete. Allting går bara mer och mer utför för varje sekund som går. Jag lever i ständiga självmordstankar och varje bil som kör förbi känns som ett misslyckande, att jag inte vågade hoppa den här gången heller. Jag har skärt mig i drygt ett år nu och både armar ben och höfter är fulla med ärr. Jag lever också i ätstörningar och äter max två mål om dagen, vilket är väldigt tufft. Jag har en kompis som jag nästan alldtid smsar med, men jag har bestämt mig för att sluta med det för jag märker att hon inte mår bra av det och det sista jag vill är att hon ska må dåligt. Men jag vill inte söka hjälp för jag är så himla rädd för att bli inlagd på psyket, jag vill inte dit. Jag har redan varit där en gång men då var jag bara på ett samtal, jag har aldrig varit inlagd. Men jag såg människorna där och jag är inte som en av dem tycker jag iallafall. Men nu känns det inte som att det finns någon annan utväg än att jag tar livet av mig, allt känns så hopplöst nu.

---

SVAR

Hej,

Det låter som att du mår väldigt dåligt, och så dåligt ska man inte behöva ha det.

Det är viktigt att inte gå omkring och bära på såna tankar och känslor alldeles ensam. Tyvärr stämmer det inte att ensam är stark, utan ibland kan man behöva lite hjälp för att må bättre.

Det är ingen speciell typ av människor som är inlagda på psyket, utan det är människor som precis som du mår dåligt just nu och behöver hjälp och stöd.

Precis som du skriver kan det vara tungt för en kompis att ensam vara ditt stöd. Det betyder inte att du på något sätt är dålig, eller ska ta livet av dig, utan att du ska försöka hitta en vuxen som du litar på och försöka prata med denne.

Du kan alltid kontakta din ungdomsmottagning om du känner att psyk inte är något för dig. Om du vill kan du lägga till min msn om du vill prata mer. Det är helena.meyer@fryshuset.se som du ska lägga till i så fall.

Ta hand om dig!