Det kommer så plötsligt. Mörkret. Ena dagen skiner solen på höstfärgade löv, nästa dag avtecknar sig nakna träd mot nattsvart himmel. När hände det egentligen? Samma sak sker varje år, men jag blir alltid lika förvånad när jag inser att det är mörkt ute redan innan klockan har slagit två på eftermiddagen. Det blir nästan mörkt innan det ens hunnit bli ljust. Under vintern blir min kropp förvirrad och jag vill sova praktiskt tagen hela tiden. Så fort solen går ned stängs mina ögonlock som två slussar. ”Schvoosh” låter det när mitt huvud faller mot kudden och sen ett högljutt