Långt, långt borta finns en sedan länge död skog. En bortglömd mark, vars liv ej längre finns att möta. Mitt bland trädens nakna grenar breder det ut sig en ensam sjö med vatten blankare än en katts ögon. Sjöns vatten har länge varit stilla, skyddad av de livlösa träden. Varken regn eller dimma har krossat dess yta som i tystnad grämer sig av minnen. För femton år sedan kom en flicka och satte sig i gräsets vissna grönska. Hon hade det svartaste hår och de brunaste ögon. Flickan bar med sig en sorg, svår för en människa att bära. Hon