Vita väggar. Vitt tak. Pipande ljud som irriterar mina tankar och nålar i armen som förstör min själ. Känslan av att vara perfekt, av att ha varit perfekt, sköljer över mig. Och du sitter där och håller i min hand, fast jag känner det knappt. Det är som om du är rädd för att ta i för hårt, som om du tror att jag ska gå i sönder. Jag försöker fånga din blick men allt du gör är att dra dig undan, värmen från din trygghet försvinner.– Hur kunde du göra det här mot mig? viskar du fram.En tår rinner