Att religioner uppstått beror nog på att människor behöver någonting att tro på för att överleva; man är rädd för att dö, att allt är och finns pågrund av slumpen. Man vill ha en mening med livet, man vill/kan inte riktigt vänja sig med tanken att vi plötsligt kan dö, försvinna och aldrig finnas mer. Jag tror att själen är ett påhitt för att sudda ut den rädslan, men rädslan finns ändå kvar hos majoriteten. Gud, för mig, känns ganska förvrängd. Min logiska sida säger starkt ifrån att Gud självklart inte är en långvitskäggig man, som sitter på ett moln