”Kanske är man ett missförstått geni, det var nog världsberömd jag skulle bli” Så sjunger Roger i SVT:s humorklassiker Macken, när han ligger där under bilen och funderar över hur i hela helvete han kunnat sluta upp jobbandes i en sketen mack tillsammans med sin bror. Det är svårt att inte reflektera över orden. Vad håller man på med? Egentligen? Gör man det man är bäst eller har potential att bli bäst på eller knegar man bara på för att fyrtio år senare komma på att man kanske skulle ha gjort något annat trots allt? Det är en skrämmande tanke.