05:00 – Julafton

Vem trodde att julafton skulle vara en harmonisk dag då vi myser tillsammans och hedrar den där Jesus-killen som föddes för en massa år sen? Inte många. Nu är det bråttom, jäkt, dyra klappar och en stor julskinka som nästan brinner upp vid griljeringen.

Upplägget för min jul ser ut så här:

05.00 Lillebror letar efter sin julstrumpa, som morgontomten så lustigt gömt någonstans.

07.00 Sömndrucken far väcker irriterad dotter (jag alltså) med en röst doppad i kladdig julgröt. ”Veeet du viiilkenn daag deeet äääär iiidag paappaaas liiilla ääälskliiing?” ”Nej”, svarar jag, ”men du kan väl berätta” Ironin flödar, men det märker inte far i huset. Han flinar på ett tomteskrockigt vis ”Idag är det julisafton. Härligt, härligt! Julklappar och julegröt! Har tomten lämnat någon morgonklapp?” Pappa märker inte att jag somnat om, han fortsätter prata om julklappar, tomtar, knäck och Arne Weise. Det märks att pappa älskar julen, han är fullkomligt besatt av julmys och tomtegos.

08.30 Mamma stormar in. Inget ”God jul”-dravel från hennes sida. Mamma deklarerar att det är mer än bråttom, vi ska till farmor på julkaffe och vi ska se på Kalle och koka potatis och köpa julmust och hämta mormor och slå in julklappar och öppna dom.

09.00 Traditionsenlig julaftonsfrukost. Alla fyra adventljus brinner. Mamma häller vatten på mossan i staken, nu är ljusen nästan nerbrunna. Det rinner vatten på bordet. Pappa klagar på lillebror: ”Du tar ju filén på osten.” Filén är alltså mittbiten på den runda julosten. Den bråkar de om varje år, ingen vill ha det på sidorna. Det här är inget i-landsproblem, ingen världslig sak, utan blodigt allvar. Ingen får skämta om filén på julosten.

10.00 Efter mycket svärande i jultrafiken är vi framme hos farmor för lite julfika. Farmor har dukat upp ett julbord i samma storlek som finlandsbåtarnas buffé. ”Gör er en ordentlig julhög” myser farmor och vi lyder, trots att vi är rätt mätta efter filékalaset för en timme sen.

13.00 Alla behöriga är parkerade hemma hos oss ute på landet. Alla släktingar som är stadsbor har tvingats till oss för att få uppleva en vit jul, med rådjur utanför fönstret och vägar som inte går att ta sig fram på.

15.00 Arne tar plats i TV:n, alla måste titta utom mamma som letar efter köttbullar, lutfisk och gröttallrikar. Kalle går igång och vi kommenterar allt enligt de regler som finns. När Kalles och Musses skojiga husvagn fäller ihop sig skrattar vi och säger att ”oj så skoj, en sån skulle man ha”. När Disneys nyproduktion presenteras suckar vi samstämmigt och drar slutsatsen att det var bättre tecknat förr.

16.30 Julbord! Obligatoriska kommentarer fälls: ”OOOOJ så mycket mat! Nästa år får vi allt ha mindre!” Det mest avvikande matbidraget kommer från moster, som har med sig tio olika sorters köttbullar med kryddor som får det att tåras i ögonen. Vi gör verkligen inget tabberas, utan sitter med överfyllda magar och rapar julmust i väntan på att pappa ska lyckas klämma ner sin dallrande lutfisk.

18.00 Lillebror går ut för att köpa tidningen. Efter några minuter kommer en påtänd tomte som skriker att han ska spränga stället om han inte får haschi haschi. Alla skrattar artigt och tar emot varsin clementin från den konstiga tomten.

19.00 Julklappsutdelning. Vi inleder med den obligatoriska kommentaren ”Vad mycket klappar… det här kommer vi inte bli klara med förrän nästa år.” Innan varje klapp öppnas säger mormor ”vilket vackert papper”, helt enligt den tradition hon följt i alla fall under mina tjugo år som hennes barnbarn.

22.00 Alla klappar är öppnade, det är dags för fika igen. In kommer glögg, pepparkakor, nötter (ingen äter, men man MÅSTE ju ha) och julchoklad. Vi är överens om att det varit en trevlig julafton, men nu kommer vi att få äta julbord i en vecka. Precis som alla andra år.

24.00 Juldagen gör entré. Alla ligger i sina sängar och kramar sina nyförvärvade klappar.Det är nu tankarna kommer över mig, de fastnar på hjärnan som kladdig aladåb. Jag vill ha en avdramatisering av hela julhelgen. Det är inte konstigt att självmordsstatistiken ökar kring jul, det är så otroligt mycket prestige inblandat. Det SKA vara så TREVLIGT och MYSIGT och GEMYTLIGT och allmänt PLUTTINUTTIGT att fira jul. Så ser inte verkligheten ut för många. Inslag av fylla, familjekonflikter och andra oroligheter genomsyrar nog tyvärr alldeles för mångas jul.

Sedan är ju den kommersiella karusellen inte heller åtråvärd. Alla klappar och all mat som ska köpas gör att många får gnaga på julskinkan långt in i januari. Även om min egen julsituation är relativt angenäm har jag nu påbörjat sanktioner i form av mindre kostsamma julklappar. Familjen är underrättad och det ska bli spännande att se hur de gör. Farbror har gått ännu länge, han hotar med att dra in allt fläsk från julbordet.
Vi får se hur det går! Nu i år när Arne är utbytt kanske vi är mogna att ta fler steg från den här överambitiösa jultypen?

God Jul i alla skrymslen.