18 timmar Jason Voorhees – Del 3

Friday the 13th Part VIII: Jason Takes Manhattan (1989)

"Jason vs. Stad"

Harry Manfredini gör INTE musiken! Men Jason lyckas vakna ändå ... Man kan anta att han legat på botten med Tinas pappas kedjor runt sig ända tills nu. Och hur lång tid har det egentligen gått mellan första filmen och del åtta. Är det någon som vet? I filmen är det ju 80-tal, men med tanke på alla tidshopp som varit borde det vara minst år 2000, eller? Hur som helst. Han vaknar av en elkabel som går sönder på grund av att några ungdomar har ”premarital sex” på en liten båt i närheten. Mord.

Rennie, filmens ”hjältinna” ska på avgångskryssning till New York. Hon blev vid låg ålder attackerad av barn-Jason i Crystal Lake. Och kanske känner han doften av henne och ska avsluta det han en gång påbörjade för han följer med på samma krysning, och där börjar slashandet på allvar.

”Rockerbruden” och ”Boxaren” är två härliga karaktärer som båda får ironiska döds-smällar av herr Jason. Klart han dödar henne med sin egen gitarr, och självfallet ska boxaren få sig ett boxningsslag i plytet så huvudet flyger över hela NY.

”Chik chik chik, ka ka ka”-ljudet har fått sig en uppdatering och ibland hörs det som ett litet skratt och även ett ”Jasn jasn jasn...”. Fräckt.

Det finns en scen på dansgolvet där man misstänker att Jason behärskar teleportering. Fast å andra sidan är det väl egentligen bara otroligt bra genvägar. Han tar sig i alla fall till staden (går han på botten av havet eller simmar han?) och fortsätter sitt hämndtåg, coolast är när han sparkar sönder en bandspelare för typiska NY-punks.

Återigen måste slutet nämnas. Zombie-Jason blir spolad av kloakvatten och ... dör? Nej, han blir ... Barn-Jason?! Med fräscha kallingar! Har han hela tiden bara varit ett litet barn med en zombieköttkostym, är det därför han varit så stark? Och kan det förklara varför han grät ektoplasma när han fick pennan i ögat tidigare i filmen? Är det symboliskt? Kommer han vara barn i nästa film? Nej.

Body count: 17

"Citypunch!"

Bästa Mordet: Han dödar med en glödhet bastusten, en kanyl, han doppar den äckliga farborn i en ännu äckligare avfallstunna, men framförallt boxar han av boxarens huvud så det flyger, in i en polisbil ...

Obs: I tunnelbanan står det ”Jason Lives” på en affisch, som en hyllning till den grymma sjätte delen.

Jason Goes to Hell: The Final Friday (1993)

Yes! Del nio. Jason drar åt helvete. Jag kan med en gång säga att denna film är en stor spottloska i ansiktet på alla fans. Visst, det finns en del coola mord som ”Kassleransiktet” och ”Fritösen” och över huvud taget dödar han friskt men ... Vi börjar från början.

"Åh, ljuseffekter ..."

Man kan inte döda Jason. Inte ens spränga honom, vilket visar sig då hans hjärta tar över en annan kropp. Men han måste ta över nya kroppar hela tiden om han inte får tag på en annan Voorhees. Problemet borde då vara att Jason är det enda barnet, det bekräftar till och med hans mamma i första filmen. Men tydligen har han en syster, en systerdotter, och en systerdotters dotter.

Nämnde jag att hans hjärta kan förvandla sig till en liten varelse och krypa runt? Den här filmen är så konstig att man blir förbannad. Det finns en ondskans bok, ett Voorhees-hus (varför bodde han inte där i del två istället för den sjabbiga stugan?) och det bästa av allt, den magiska dolken som hans systerdotter måste sticka i honom så ondskans ljuseffekter flyger upp i molnen, blir en stjärna, ändrar färg, flyger ner i helvetet, tar upp stora monsterhänder som drar ner Jason. Masken flög av, kommer den finnas kvar? Nej, Freddy Kreuger(!) drar ner den till helvetet, vilket i och för sig är ganska coolt men konstigt. Freddy, mardrömmarnas konung. Var hela Jason Goes to Hell en dröm? En mardröm ...?

"Åh, en magisk dolk ..."

”Through a Voorhees was he born... through a Voorhees may he be reborn... and only by the hands of a Voorhees will he die.” – Creighton Duke, Bountyhunter. (Chreighton Duke spelas av Steven Williams som kanske är mest känd som den mystiske Mr. X i Arkiv X)

Body count: 26

Bästa Mordet: ”Brutalklyvningen av tjejen i tältet” (Obs. Endast med i den oklippta versionen, har jag fått höra.)

Sådär, klockan närmar sig fyra på söndag morgon och vi har bara två filmer kvar. Viss trötthet känns av och jag tar en energidryck. Morden rullar snabbt förbi och jag glömmer vid flera tillfällen av att dra streck i Jasons ära. Mina vänner hojtar till och påminner mig, inte en blodsdroppe ska gå till spillo.

Jason X (2001)

"Evil gets an upgrade!"



Äntligen ”riktiga” Jason igen. Ja, fastän Jason X utspelar sig över 400 år in i framtiden på ett rymdskepp köper jag det och gottar mig. Han har blivit nedfrusen och blir väckt av ett crew som hittar honom på jorden. Numera bor människor på rymdstationer eller ”Earth 2” som verkar vara en sorts kopia på vår nuvaranda planet. Det kanske låter besvärligt och överdrivet, men jämför man med Jason Goes to Hell är det här mycket lättare att ta till sig. Och på ett sätt är det till och med befriande, man känner en sorts trygghet i att Jason alltid kommer finnas, till och med i framtiden, hans längtan efter blodspill är tidlöst. Och när han i slutet av filmen blir totalt sönderskjuten av en android och landar på britsen där de helande myrorna håller till och lappar ihop honom till version nr 2: Über-Jason, ja då måste man skrika av förtjusning. Om han verkade ostoppbar tidigare är han nu totalt befriad från alla svagheter, jag kan inte komma på någonting som ens skulle kunna sakta ner honom. Über-Jason, jag säger då det.

"Condor is screwed"

Humorn är även den intakt, han slänger ner en soldat på ett gigantiskt borr varav de andra soldaterna via radion undrar vart han tagit vägen. ”Where’s Condor?” Svaret blir givetsvis: ”He’s screwed.”

En odödlig scen i filmen är den i slutet när Jason, förlåt, Über-Jason flyger tillsammans med den benhårda Sgt. Brodski. Genom rymden seglar de fram likt Superman och Lois Lane, mycket komiskt. Och när de sedan störtar ner på ”Earth 2” och man får se ett ungt par som säger att ”stjärnfallet” slog ner i en sjö längre bort, ja då känner man: ”Jason fucking Voorhees, that’s what’s going on!”

Body count: 22

Bästa Mordet: Jason tar en blond kvinna och doppar hennes ansikte i flytande kväve, resten kan ni säkert räkna ut själva ...

Freddy vs. Jason (2003)

"Vem vinner?"

Som en liten bonus på vårt Jason-maraton var vi naturligtvis tvungna att se världens tyngsta versus-film, och efter att ha sett tio ”Fredagen”-filmer i sträck är det ganska självklart vem man hejar på.

Det känns lyxigt att se Jason i en såhär dyr, fräsch och snygg film, och fastän Kane Hodder har blivit ersatt av Ken Kirzinger rör han sig precis som man vill. Tungt, hårt och starkt. Freddy vs. Jason är verkligen giganternas kamp, och de kompletterar varandra på ett mycket bättre sätt än till exempel Jason och Michael Myers skulle gjort. Freddy behöver Jason för att väcka skräcken på Elm Street så han kan återfå sin drömkraft och börja mörda. Men Jason kan man inte utnyttja ostraffat och han går sin egen ”renegade”-väg och stjäl Freddys kills. ”Nooo she’s mine. Miiine... Miiiiiine!”

I drömmen lyckas han få ett visst övertag över Jason och leker flipperspel men när han blir kidnappad till verkligheten är det Jason och hans machete som bestämmer reglerna.

I slutet på en sådan här film kan givetvis ingen vinna, men i hjärtat vet jag att Jason drog det längsta strået. Det är bara att räkna ”bodycounten”.

Body count, Jason: 18

Body count, Freddy: 1

"Som Jason bäddar får man ligga."

Bästa Mordet: Det är underbart att se Jason röja på ravefesten, där gör han sitt bästa kast-mord med sin brinnande machete. Under filmens gång lyckas han också utföra ”El-connection-mordet” samt ”Kia i trädet”. Men det bästa kommer i början av filmen där han hugger en kille i sängen otaliga gånger och avslutar med att vika hela sängen med medföljande kropp. Snyggt!

"Morgonstund"

Allting måste ha ett slut, och i väntan på nästa film om den odödlige mördaren Jason Voorhees (den anländer fredagen den 13:e, Februari 2009) drar vi ner persiennerna och somnar efter arton härliga timmar. Soluppgången påminner oss om att det i verkligheten finns en morgondag, trots att man är ung och kåt.