3 filmer om drömmar

Vanilla SkyVi börjar med den sämsta. En amerikansk remake på en spansk film, med Tom Cruise i huvudrollen. David Ames (Tom Cruise) är en rik ung man, som inte riktigt förstår sig på att uppskatta det han har. En dag träffar han Sofia, en kvinna han blir förälskad i direkt. Men allt blir sämre när huvudpersonen hamnar i en billolycka, och vaknar upp senare med ett förstört ansikte. Sofia är död, han sitter på ett psykhus och blir förhörd över något han inte har en aning om. L...

Vanilla Sky
Vi börjar med den sämsta. En amerikansk remake på en spansk film, med Tom Cruise i huvudrollen. David Ames (Tom Cruise) är en rik ung man, som inte riktigt förstår sig på att uppskatta det han har. En dag träffar han Sofia, en kvinna han blir förälskad i direkt. Men allt blir sämre när huvudpersonen hamnar i en billolycka, och vaknar upp senare med ett förstört ansikte.

Sofia är död, han sitter på ett psykhus och blir förhörd över något han inte har en aning om. Långsamt blir allting mer och mer surrealistiskt. Drömmar och verklighet blandas, ibland till det bättre, ibland till det sämre. Davids ansikte är ibland skadat bortom allt hopp, ibland har han en plastmask, ibland ser han normal ut. Folk som är döda lever och tvärtom. Det hela blir mer och mer mardrömsaktigt, och han följer de ledtrådar han har för att röja mysteriet ...

För att öka på Ames ensamhet, är New York helt plötsligt tomt.
För att öka på Ames ensamhet, är New York helt plötsligt tomt.


Man skulle kunna hoppas på en bra film, men man förstår verkligen aldrig vad som försigår (inte på ett bra sätt) och slutet känns otillfredställande. För att vara en film om drömmar, så har den väldigt lite dröm i sig, men desto mer mysterium och drama. Själv minns jag knappt filmen, trots att jag satt och tittade på den med intresse.

Waking Life
En lite udda film är Waking Life, regisserad och skriven av Richard Linklater (Slacker, Before Sunrise). Den är animerad, men inte på det vanliga sättet. Istället har alla scener filmats med digitalkamera först, för att sedan överföras till datorer där animatörer har "färglagt" den vanliga filmen och lagt till surrealistiska detaljer. Denna teknik kallas "rotoscoping", och har även använts i Scanner Darkly. Det leder till att människorna och deras rörelser ser ovanligt naturliga ut för att vara animerade, samtidigt som filmen har animationens fulla frihet.

Svävande barn är roliga.
Svävande barn är roliga.


Så, vad handlar det om? En fråga som är svårare att svara än man kan tro. Det finns ingen direkt fast handling, utan behandlar mest olika filosofiska och psykologiska frågor på ibland lite överraskande sätt. Något som gör att många antingen älskar den. Eller somnar.

"It's like parallel universe night"
Huvudpersonen är en ung, namnlös man som vandrar omkring, han råkar träffa på en massa människor som alla berättar något viktigt de har att säga. Efter ett tag inser han att han drömmer, kanske eftersom han flyger omkring och hans digitalklocka aldrig visar rätt tid ... Han vaknar gång på gång in i en ny dröm, och varje scen ser unik ut, tack vare att olika animatörer gjort olika bitar av filmen. Tittarna utsätts för många idéer och filmen väcker många tankar: vad händer efter döden, har vi fri vilja, hur farliga är skjutvapen? Waking Life är en stor film som försöker vara så liten som möjligt.

Paprika
Paprika är en japansk animerad film, av mannen bakom Perfect Blue och Tokyo Godfathers. Redan innan förtexterna får man filmens tema klart för sig: det är mardrömmar om clowner och flygande kvinnor för hela slanten. Animationen är fantastiskt väldgjord, man blir både fascinerad vid skönheten i det hela, men även äcklad av andra delar. Aldrig har stökiga rum och äldre herrar sett äckligare ut.

Det hela utspelar sig i en närbelägen framtid, då en maskin gör det möjligt för människor att spela in och spara sina drömmar. Den gör det också möjligt för människor att dela drömmar, något titelfiguren Paprika använder sig av för att hjälpa patienter med depression och ångest. Men något går ofattbart fel när en av maskinerna faller i fel händer och missbrukar makten som kommer med D.C. Mini. Vissa människor blir galna, andra dör. Chiba, Tokita och Shima, tre psykiatriker, måste ta reda på vem som ligger bakom illdåden.

Detta är Dr. Chiba, men vem är Paprika egentligen?
Detta är Dr. Chiba, men vem är Paprika egentligen?


Filmen är inte bara drömsk, den erbjuder dels lite lätt science fiction (maskinen D.C. Mini) men även relationsdrama. Huvudpersonerna måste möta sina inre demoner för att klara av mardrömmarna som långsamt sipprar in, inte bara i deras huvuden, utan även till verkligheten. Slutet som Paprika har är nog den klart bästa av alla tre filmer i artikeln och får en att fundera, trots att filmen är såpass avslutad som den kan bli.

Jag hoppas att ni ser åtminstone någon av filmerna och blir intresserade av era nattliga äventyr. För var annars hittar man sådana starka känslor och så bisarra situationer som i ens egna drömmar?

..