Are you the favorite person of anybody?

”Are you the favorite person of anybody?” frågar han killen med de stora hörlurarna, som lite blygt ursäktar sig varpå han ställer frågan igen: ”Are you anyone’s favorite person?” Killen tvekar inte ens en nanosekund. ”Nej”, svarar han. Han skakar på huvudet. ”Nej, det är jag inte”. Och han är så säker som man kan vara. Han är, verkligen, ingens favoritperson. Men hans flickvän tycker om apelsiner. Jag kan inte låta bli att röras av det. Att det inte är rikt...




”Are you the favorite person of anybody?” frågar han killen med de stora hörlurarna, som lite blygt ursäktar sig varpå han ställer frågan igen: ”Are you anyone's favorite person?” Killen tvekar inte ens en nanosekund. ”Nej”, svarar han. Han skakar på huvudet. ”Nej, det är jag inte”. Och han är så säker som man kan vara. Han är, verkligen, ingens favoritperson. Men hans flickvän tycker om apelsiner.

Jag kan inte låta bli att röras av det. Att det inte är riktigt, det spelar mindre roll då jag vet att det där kan passa in på någon. Och det som skär i hjärtat på mig är inte det faktum att ingen har just den personen som favorit, utan snarare att det inte finns i hans värld att han minsann faktiskt betyder något mer än korvspad för någon annan. För usch, man får ju inte ta för sig, det vet alla.

En del kanske skulle påstå att man inte kan placera människor efter det måttet, att någon skulle vara ens favorit. Olika människor spelar olika roller i ens liv. Och därför kan man inte heller utnämna någon till favorit. Det är möjligt att just det är svaret på frågan, men missar man inte något (eller någon) då?

Jag ställde mig själv den ganska oskuldsfulla frågan. Är jag någons favoritperson? Jag har aldrig riktigt sett det som något viktigt att betyda mest för någon, så länge jag betyder något. Jag anar att det är ganska jobbigt att faktiskt vara nummer ett på någons visuella lista. Men däremot ansåg jag det viktigt att kunna svara på frågan, något jag inte kunde. Varken ja eller nej, en slags ovisshet. Det var ungefär ett år sedan.

Ungefär ett år senare, ungefär idag, så bara slog det mig. Den lilla polletten föll ner, hissen gick ända upp. Det blir lätt pinsamt när man lägger upp det så; jag har inte insett det förrän nu, ett år senare. Och även om det inte är ett svar i stil med 42, så är det ändock ett svar. Det är ganska hjärtskärande, det också. För även om jag klarar av att svara på frågan, så vet jag att många därute aldrig kommer kunna svara på frågan på det vis jag gör:

- Ja. Jag är någons favoritperson. I am my own favorite person.

Very certain
Confident
Think so
Not so sure
Could be