Att äga – den värsta drog som finns

BEHÖVER du en ny dator, eller VILL DU HA en ny dator?

Det tangentbord jag knattrar in dessa bokstäver på är alldeles nytt, inhandlad igår från någon teknikbutik jag inte minns namnet på. Mitt gamla var inte trasigt, inte ens särskilt slitet, men ändå vill jag ha ett nytt tangentbord. Varför köper jag nya saker jag inte behöver? Jo, för precis som de allra flesta är jag prylberoende.

Alla ska ha de senaste kläderna som man sett på Blondinbellas blogg, den där nya, fräcka mobilen med touchscreen och en digital systemkamera med miljarder pixlar. Även om vi alla vet att vi hade klarat oss precis lika bra utan dem. Kanske till och med bättre. Prylar tar nämligen en hel del tid. För det första ska saken ju inhandlas, vilket visserligen går relativt fort på Internet, men minuterna går ändå. Lägg då till att du ska lära dig den nya tekniken genom att läsa igenom en trehundrafyrtiotre sidor lång bruksanvisning på engelska. Sakerna ska dammas av, tas hand om och pysslas om. Saker som vi egentligen inte ens behöver.

Det finns en trend som går ut på att ha en köpfri månad, eller till och med ett helt år, då man avstår från att inhandla annat än det som är absolut nödvändigt. Det enda som är tillåtet är saker som tandkräm, toapapper, mat och tamponger. Genom att genomföra en sådan här sak ger man en stor kram till miljön, sparar rätt mycket pengar och tar dessutom några steg bort från sin drog, sitt prylberoende. Skulle du klara av det?


Jag började en dag att planera en köpfri månad. Eftersom jag insåg att det skulle ge ett rätt stort plus på kontot, började jag genast drömma om vad jag skulle göra för mitt kommande överskott i plånboken. Men då fick jag stoppa mig själv och börja fundera på: vart skulle mina pengar kunna göra verklig nytta? Hos dem som behöver det såklart. Därför kommer mina sparade slantar hamna hos någon pålitlig hjälporganisation. Tänk, istället för att sätta de där tusenlapparna på en ny mobil, så kan jag ge ett barn på andra sidan jorden en värdig och rättvis framtid. Jag blir varm i hjärtat vid blotta tanken.

När vi shoppar, så känner vi oss glada. I alla fall jag. Men den glädjen är väldigt kortvarig. Efter bara någon timme är leendet över den nya, blommiga klänningen spårlöst försvunnen. Är det då inte bättre att satsa på långvarig glädje, som bland annat kan hittas genom att ge och hjälpa?

Nästan varenda svensk kan känna sig hemma hos de vidriga svin som överkonsumerar och därmed förstör miljön. Att det är så betyder inte att det måste vara så.

Tillsammans kan vi förändra.