Biorecension: Flyga Drake

Det är sent 1970-tal i Kabul och Sovjetunionens styrkor är just i begrepp att invadera Afghanistan. Amir och Hassan som växt upp tillsammans som rikemanssonen och hans tjänare är oskiljbara lekkamrater. Hassan gör allt för Amir och tvekar aldrig att ta sin vän i försvar, inte ens när han själv riskerar att råka illa ut. Men när Amir för en gångs skull får chansen att återgälda Hassans lojalitet sviker han, och kort därpå tvingas Amir och hans pappa fly till USA. Sakta bygger de upp ett liv i det nya landet men minnena av Hassan och livet i Kabul gör sig ständigt påminda. Flera år senare när talibanerna tagit över makten i Afghanistan inser Amir att han måste återvända. Han måste göra någonting för att ställa allt tillrätta …

Baserad på succéromanen med samma namn kommer nu Khaled Hosseinis Flyga Drake ut på svenska biografer, och det råder ingen tvekan om att det här är en film som är lätt att älska. Berättelsen om pojken och hans tjänare som växer upp som bröder är en tacksam berättelse att göra film på med många starka miljöer och relationer. Männen och de manliga relationerna är i fokus vilket känns väldigt uppfriskande och bakgrunden med den tragiska Afghanska historien är fascinerande.

Oftast när man har läst boken innan man ser filmen är det lätt att bli upprörd över allt som utelämnats, men den här gången blev jag positivt överraskad. De viktigaste scenerna och de vackraste formuleringarna finns med och scenografin och dialogerna känns trovärdiga. Boken är bättre men filmen är fenomenal. Rätt bra betyg, alltså.

Betyg: 4/5