Biorecension: Rambo

Bosatt i Thailand lever John i exil och det enda våld han verkar utföra i dessa dagar är ormfångning. Tills några kristna missionärer kommer och vill ha båttransport in i Burma för att kunna hjälpa och konvertera en drabbad by. De blir tillfångatagna, surprise. Och snart kommer ett gäng benhårda amerikanska soldater som fått order om att hämta hem dem, och Rambo står återigen på sin flodbåt, fraktandes människor till Burma. Men han nöjer sig inte med att hjälpa soldaterna dit, antagligen känner han lukten av både amerikanska fångar och blod så han följer med för att visa att han är tuffast av dem alla.

Vad har hänt? Tjugo år efter trean kommer Rambo tillbaka för att än en gång befria fångar. Men shit, vad rå han är. Han inte bara tar sitt eget mördar-rekord, han gör det med ”gore” och totalt visuellt våld också. Sliter ut strupar och hugger huvudet av folk, ben och blod flyger åt alla håll och om det var lite handling i de förra filmerna finns här ingen, över huvud taget. Men det är klart, man minns ju Rambo som en iskall mördarmaskin, med stor kniv och mycket ”ammo” samt ”close-combat skills” och smygfärdigheter blandat med MacGyver-manövrar. Och visst smyger han lite och använder en egen tillverkad machete, vilket är ganska coolt. Men det finns liksom ingen riktig finess, han står mest i 20 minuter vid en stationär kulspruta och röjer kroppar och lemmar åt alla håll. Och 80-talet känns väldigt långt borta när man i närbild får se ett barn bli spetsat av en bajonett. Rått! Man får ha is i magen för att inte bli äcklad. Så mitt i allt elände tänker jag att Stallone kanske lyckats förmedla en känsla av att krig är fruktansvärt. Men nej, det här handlar inte om en krigsskildring, det här är en orgie i våld och kanske en naturlig utveckling av en filmserie vars hjältes enda roll blivit att plocka hundratals liv för att rädda några.

Richard Crenna, som spelade Samuel Trautman dog 2003 och har därför ingen roll i den nya ”Rambo”. Han saknas, och när Trautman inte finns där, finns heller inga one-liners att ”bigga” upp Rambo med. Det är tråkigt, men Rambo kan tala för sig själv och han bevisar ännu en gång att han är den mäktigaste krigshjälten av dem alla.

Rambo:

”Live for nothing ... Or die for something ... Your call.”

Det är otroligt svårt att betygsätta "Rambo" men gillar man honom och den hjärndöda genren: 3/5
Annars, som film: 1/5

"Your call."