Bokrecension: Einsteins Fru

Jag hade inte fel, för visst är det vänstervriden feministpropaganda vi har att göra med, dock en jävligt rolig och vettig sådan.

Einsteins fru är en samling serier som var och en illustrerar någon form av samhällsproblem, allt på ett spontansatiriskt sätt. Och även om man kanske inte alltid står på samma ställe som tecknaren i berörda debattfrågor så är det nästintill omöjligt att undgå hennes poänger och sensmoraler, och absolut oundvikligt att inte småskratta för sig själv titt som tätt.

"Ingenting är heligt" är ord som sammanfattar albumet på ett bra sätt, då alltifrån Karl Marx, statens jämställdhetsprojekt och Cornelis Wreesvijk får sig en känga, något som säkerligen tas emot med blandade nivåer av entusiasm hos läsarkåren. Men när man kombinerar hyfsat sakliga argument och en väldans massa humor som Strömquist lyckas med på ett briljant sätt, så är det, sorgligt men sant, helt okej.

För en ovan serieläsare känns det dock som om litteraturformen serie gör att Einsteins fru tappar lite i sin samhällskritiska ton. Man får känslan av att Strömquist egentligen har mycket mer att säga i frågan, mycket mer svidande kritik att dela ut, men att just det faktum att hon är serietecknare begränsar henne. Å andra sidan, hade vi velat läsa om de här problemen i romanform? Antagligen inte. Och framför allt, hade det blivit lika effektivt?