Call of Duty 4: Modern Warfare

På pappret är handlingen i Call of Duty 4 en klassisk, ganska tråkig historia om en arg man som startar militärkupp i Mellanöstern och en ultranationalist i Ryssland som slår sina kloka tu ihop för att riktigt sätta dit källan för all ondska - västvärlden. Till sitt förfogande har de ett gäng kärnvapen som bara ligger och väntar på att skicka de största städerna i världen i omloppsbana. Detta tvingar brittiska SAS och amerikanska marinkåren att agera och jänkarna startar ett storskaligt krig i Mellanöstern medan britterna utför mindre uppdrag i östra Europa, båda i jakt på de två terroristledarna. Vi har sett det tusen gånger tidigare i olika tappningar men det är inte handlingen i sig som görs så fantastiskt i Call of Duty 4. Berättelsen följer den trend Half-Life 2 startade och slänger ständigt omskakande, skriptade händelser mot spelaren och tar dig aldrig ur förstapersonsperspektivet. Berättandet är kort sagt top-notch, något som känns underligt att påstå om en serie som alltid handlat om rå action och knappt har försökt att berätta en gastkramande berättelse eller leverera trovärdiga karaktärer. Om man nu bortser från Call of Duty 3 vars handling tog mark ganska hårt och inte gjorde någon glad.

Det spelmässiga i Call of Duty 4 är något som får extra mycket hjälp av temaskiftet. Spelaren får en helt ny arsenal att leka med och alla moderna mojänger som mörkerkikare och ljusgranater tillför inte bara en mer modern känsla, utan höjer också det spelmässiga. Något så simpelt som att helikoptrar kan skicka ned förstärkning mitt på slagfältet ger mer än man kan tro då uppdragen blir mindre förutsägbara och mer spännande. Kampanjen i sig är väldigt väl genomförd och innehåller några av de roligaste banorna du kommer att hitta i en förstapersonsskjutare i år. Jag fann mig själv flera gånger med hakan hängandes i häpnad över de fantastiska striderna och miljöerna. Längtan efter att se vad som skulle ske härnäst var genom hela spelet överhängande och jag måste påstå att det är, senast jag kollade, ett säkert tecken på en väldesignad kampanj.

Det som skulle kunna tala mot kampanjen är väl dess längd som är en aning kortare än genomsnittsskjutaren. Personligen ser jag det som något bra då den är lagom lång och avslutas på ett väldigt tillfredsställande sätt. När kampanjen är avklarad kan man börja med att ta itu med spelets utmärkta flerspelarläge som tar självaste Halo 3 på en rejäl svängom. Jag själv kommer att föredra Call of Duty 4 framför Halo 3 vilken dag som helst tack vare den nya möjligheten att skapa egna klasser och level-systemet som inkluderats. Allt eftersom du dödar motståndare på nätet kommer du att klättra i rang och låser upp nya vapen och utrustning. Vid sidan om detta finns även ett system för utmaningar som du utför samtidigt som du spelar. Dessa låser upp ytterligare tillbehör till vapen och ger erfarenhetspoäng. Klasserna du skapar själv kan du utrusta med upp till tre så kallade ”perks” som är speciella förmågor för mer djup. Ett exempel är ökad hälsa, förlängd sprint eller möjligheten att släppa en aktiv granat vid sina fötter varje gång man dör. Spelet må sakna ”Forge” och ett kooperativt läge, men jag kommer att föredra Call of Duty 4 framför Halo 3 vilken dag som helst.



De skulle vara dumt att kalla Call of Duty 4 för något annat än ett mästerverk och då har jag inte ens gått in på den fantastiska grafiken som flyter på i 60 stabila bilder per sekund. Den härligt intensiva kampanjen, berättandet och det kompletta flerspelarläget gör det till ett spel som jag just nu väljer framför allt annat.


Betyg: 9 av 10

Ett av årets hittills mest kompletta och underhållande förstapersonsskjutare.

Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.