Cruisingskräck

För att ytterligare förstärka känslan vill jag att du trycker igång denna video, och sedan läser texten.




2006. Juli. Fredag. 20:05. En svag bris låg i luften.

Jag hade precis slutat jobbet och traskade som vanligt iväg mot parkeringen för att avverka en stillsam bilfärd hem. Vad som då rörde sig i mitt huvud minns jag inte. Kanske var det funderingar om kvällens tv-utbud, kanske hade jag en liten aning om att det just den här kvällen skulle vara cruising i Borlänge, men eftersom jag varken gillar bilar eller bilmänniskor ville jag absolut inte vara delaktig i detta evenemang.

När jag kom ut från parkeringen märkte jag att de hade spärrat av min del av vägen en bit, vilket gjorde att det bara gick att köra på fel sida. Men eftersom det skulle bli en stor omväg om jag skulle åka åt det andra hållet tänkte jag att ”ingen märker väl om jag smyger förbi här lite snabbt”. Man vill ju liksom inte förlora några minuters kvalitetstid.

Jag brummade då iväg, på fel sida, och rundade ett gathörn. Där blir det tvärnit och däckskrik eftersom jag möter ett långt led av crusingbilar. Med panik i blicken tvingades jag därför backa runt det hörn jag just rundade, plus ännu ett gathörn lite längre ner på gatan. Till min stora förfäran mötte jag då ännu ett led och blev alltså instängd utan någon chans att vare sig ta sig ut eller vända.

Vid det här laget började svettpärlorna tränga sig allt tätare i mitt för tillfället tomatröda anlete och jag var livrädd för att råka styra in i något svindyrt vrålåk. Backa under press är inte så enkelt som man tror, och skulle jag råka paja en kofångare på någon sådan dyrgrip skulle det förmodligen kosta mig uppemot tio årslöner. Koncentrationen behövdes vara på topp och jag tvingades vända huvudet fram och tillbaka som en koffeinhög tennisåskådare mellan bilen framför och bakom, samtidigt som jag tvingades stå ut med att de ölglada bilmänniskorna i närheten höll på att garva ihjäl sig åt min psykiska påfrestning.

Men det skulle bli värre. Det visade sig att raddan med de exklusiva fordonen tog kurs mot Borlänges huvudgata, som kvällen till ära hade rollen som paradstråk. Vid vägkanterna stod alltså hundratals människor uppradade för att få sig en glimt av dessa gamla bilar.

Mitt i ledet: Erik Nahlén i sin Ford Mondeo -95. Baklänges.

Paniken spred sig till varenda centimeter i min vibrerande kropp och jag lyckades dra åt mig blickarna från varenda individ som fanns längs gatan. Vissa tog bilder, vissa garvade, vissa pekade, vissa klappade händer, vissa skakade på huvudet och vissa tittade på mig som att jag vore helt dum i huvudet.