När jag var liten så älskade jag Ulf Starks berättelse Dårfinkar och dönickar, om Simone som vid flytten till en ny skola av misstag ropas upp som Simon. Vi hade alla avsnitt av tv-serien inspelade på VHS (ett slags lagringsmedia för video som var standard under 90-talet) och jag tittade igenom banden om och om igen.
Nu har regissören Alexander Öberg tillsammans med elever från scenskolan gjort teatermusikal av berättelsen och med start idag, till och med den 24 maj, spelas Dårfinkar och dönickar på Stadsteatern Skärholmen i Stockholm.
Regissören beskriver själv pjäsen så här till alltomstockholm.se:
- Ramberättelsen är skriven ur ett barns perspektiv och handlar om en flicka i början av puberteten som brottas med sina problem. Hon börjar ny skola och blir av misstag tagen för kille, har en mamma som både tar stor plats och en ny sambo som är ding i huvudet.
- På ett djupare plan handlar det om att det är okej att sticka ut, vara konstig och experimentera med kön. Alltså om den plats som omgivningen försöker trycka ned för att hålla fast vid likriktningen. Det är en pjäs om ångesten över att växa upp. I det kan jag känna igen mig. Jag är 41 i dag och ännu inte vuxen. Jag brottas ständigt med existentiella frågor och gör allt för att bejaka mina socialt knepiga sidor.
Källa: alltomstockholm.se