Den sociala klassresan

Det är idag inget anmärkningsvärt att ha kämpat sig till ett hyfsat leverne med en hyfsad ekonomisk stabilitet. För att upprätthålla status på en mänsklig nivå ska du ha nått mycket högre än så. Det är i dagsläget den största strävan för oss, vi, som lever med det sociala arvet från arbetarklassen. Varför är det så? Varför nöjer vi oss inte med "överlevnad"? Varför tvingas vi indirekt att söka oss högre upp i statusskalan? Vems är felet? Samhällets? Medias?

Du har fått ett par nya skor, men något är fel. Något är fel för din klasskamrat har också fått ett par nya skor. Ett par nya skor som är mycket dyrare och finare än dina och plötsligt är du inte längre lika glad över dina skor. Man skulle kunna tänka sig att det inte alltid har sett ut så här, men det har det faktiskt. Klassuppdelningen uppkom redan för flera hundra år sedan med statare, feodalherrar, borgenärer och adeln och redan då strävade man efter den stora klassresan. Skillnaden idag är att det är en större social fråga. Och allt handlar om globalisering. Med kontaktmöjligheter från andra delar av världen och global media söker vi oss långt bort från vardagens knapra slentrian och plötsligt vill vi bli någon annan än den vi är. Med proletariatet i hand kastar vi oss ut i en värld där varje möjlighet ges att resa sig högre upp i en klasskala. Den snabba vägen vore naturligtvis att medverka i någon dokusåpa, bygga upp ett litet kapital efter att ha jobbat som gäst-dj på några krogar, göra sig allmänt känd som B-kändis och genast hamna längst ner i skalan för medelklass. Den mest slitsamma vägen för de som inte har pappas kreditkort att nöta ut är att skaffa sig en utbildning.

Att jobba i mediala sammanhang är idag den lönsammaste vägen för de proletärer som är beredda att med liv och lust ge sig på klassresan. Dock kommer inte lön utan möda. För att få chansen att jobba inom media och därmed göra klassresan på så sätt krävs även goda sociala kunskaper. Att vända sin bakgrund till sin fördel och göra sig känd för det är ett vis, ett annat är att helt enkelt låtsas att den inte existerar. Någonstans vid det vägskälet väcks frågan "Är det här nödvändigt?". Vi lever i en tid av förändringar och, framför allt, möjligheter. Spelar det då någon roll vilka vi är och vart vi kommer ifrån? - Ja, dessvärre gör det fortfarande det. Den sociala övre medelklassen består av rikemansättlingar som kunnat köpa sig till framgång. Ebba Von Sydow, klanen (Von) Schulman och, naturligtvis, Lagercrantzarna har alla ridit fram på en framgångsvåg med sina efternamn som bräden, och de är bara några av många namn att nämna. Några som gjort precis tvärtom men ändå samma sak är exempelvis Nabila Abdul Fattah och Alexandra Pascalidou. De har vänt sitt sociala ursprung till sin fördel och på så sätt växt sig starka och populära inom media och därmed även gjort klassresan.



Mina släktingar, som är bosatta i Dalarna, fördömmer mig gärna och kallar mig högmodig och dumdristig som inte har vett att veta min plats i samhället. "Nämen, ser man på? Har vi fiiinbesök från Stöckhölm? Ja, vi ha' ju baera bryggkaffe, dugä dä åt fröken?". Bryggkaffe duger fint, jättefint. Men vad är felet i att vilja ha förstklassigt colombianskt kokkaffe? Och när man väl har fått det, har man då redan hunnit svika alla sina principer och bli någon helt annan än den man är? Kan man göra klassresan utan att tappa greppet om jorden och glömma sitt ursprung? Ja, jag tror faktiskt det. En som lyckats med det är rapparen Dogge Doggelito som i och med sitt band The Latin Kings från Botkyrka (Stockholm) gjorde sig nationellt känd och så även halade in en smärre förmögenhet. Han skaffade en lägenhet i innerstan och levde det, i allmän benämning, "goda livet" för att sedan märka att han förlorat sig själv någonstans i klassresan och vips var han hemma i Alby igen, inte en krona fattigare.

Man skulle kunna anta att detta är något slags storstadsfenomen och ja, till en början var det nog det. Men även detta storstadsfenomen har expanderat och letat sig ut på landsbygderna. Tv, video, tidningar och radio är bara några av de medel som gjort detta möjligt. Jakten på lycka och framgång är nu större än någonsin och i takt med att landets "El" och "Al" blir fler tar familjer som Schulmans bort sina "Af" och "Von". Samtidigt som frågan om klass enträget ligger och ruvar i bakhuvudet. Det talas inte lika mycket om det längre men det upphör inte i existens för det. Klasskillnaderna finns där, det kommer de troligtvis alltid att göra, det gäller bara att hitta sin väg runt det. Fattig som rik.