Destination Treasure Island

Du börjar spelet som Jim Hawkins, känd som ung huvudperson från skattkammarön, med ditt eget skepp men inser att du är inlåst och på väg att möta en säker död från tre hämndsökare. En papegoja dyker upp i fönstret och din flykt planeras fort. Spelet är ett äventyrsspel i peka och klicka-stil som kan jämföras med Myst-serien. Det gäller att leta mycket på skärmen efter vad som går att använda, och hur det går att använda. Skatten är det man är ute efter och för att ta sig dit har den gamla tillbakadragna kaptenen Long John Silver skickat sin papegoja och en lång gåta som ska leda dig genom ön till hans skatt, som du har ärvt. Vägen är lång och du har många saker att lösa på vägen.

Att ta sig vidare i spelet är inte jättesvårt, men det krävs lite hjärnaktivitet. Man ska plocka upp saker, det ska plockas isär saker, det ska sättas ihop delar med andra delar, vart passar den där? Hur ska jag lyckas med det där? Det enda som man egentligen inte ser i andra liknande spel är knytandet av knopar. Javisst, en pirat måste ju kunna sina knopar, men inte ens här blir det avancerat. Knoparna knyts genom att man får klicka sig vidare, du har två valmöjligheter och har du fel får du börja om, och då går det helt enkelt bara att klicka på rätt. Det är inte avancerat och det tillför inte spelet något.

Destination Treasure Island gör det som andra spel redan gjort, fast inte riktigt lika bra. Röstskådepelet är det som får mig att vilja fortsätta spela då handlingen känns väldigt tom och intetsägande. Gillar man genren i största allmänhet tror jag inte man blir besviken, men man blir knappast imponerad heller. Gillar man inte genren sedan tidigare så är det ingen mening med att testa spelet överhuvudtaget.

Betyg: 5

Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.