Det är inte dig det är fel på

Allt var som ett enda långt skrik. Skrik efter luft, skrik efter att få vara jag, skrik efter att känna någon slags mening. Jag ville inte finnas.

Men så träffade jag en person som sa: 

”Det är inte dig det är fel på, Sophy. Det är världen. Det är inte konstigt att du mår dåligt.”

På många sätt lever vi i ett sjukt och trasigt samhälle, ett samhälle som är mycket sjukare än alla oss som mår dåligt. I vårt ”fina” Sverige har var tredje person som går i gymnasiet någon gång skadat sig själv, visar en färsk undersökning från Linköpings Universitet. Det är inte någon liten parentes, det är var tredje person. På det här har vi mobbing i skolan, mobbing på arbetsplatser, ett skolsystem som vill att alla ska vara likadana, våldtäkter, misshandel, rasism, djur som far illa, natur vi förstör, tusentals människor som lever i hemlöshet och alla de som mår dåligt utan att veta varför.

”Det är inte konstigt att du mår dåligt.” 

Jag blir ledsen av allt skevt som händer, både stort i världen och bland människor i min närhet. Men framförallt blir jag ledsen av att leva i ett avtrubbat samhälle där så många bara låter allt det här ske. Där yta och vad andra tycker har blivit viktigare än att sträcka ut en hand, viktigare än empati och medmänsklighet. Där det har blivit viktigare att vara ”rätt” än att se och finnas till för varandra. 

Jag undrar, när blev det ”rätt” att inte reagera? När blev det accepterat och inbyggt i vårt sätt att leva att vi bara ska köra på, titta bort, bry oss om vårt eget och surfa vidare för att läsa om något roligare? Och hur kommer det sig att människor fortfarande tycker det är konstigt att så många mår dåligt, när vi har skapat ett samhälle som det här? 

”Det är inte dig det är fel på. Det är världen.” 

Och så kom följdfrågan: ”Vad vill du göra åt det?”

Den dagen jag började agera, då förändrades mitt liv. Den dagen då jag förstod att det inte är jag som ska anpassas till ett sjukt system, och istället började göra systemet och samhället friskt så att jag och andra ska vilja vara en del av det, då fick mitt liv mening. Då slutade jag skada mig själv. 

Det är skitviktigt för mig att inte kompromissa. Jag vill få finnas till i den här världen. Precis så som jag är. Jag vill få göra det jag brinner för, det jag tycker om och tycker är viktigt. Det gör fortfarande ont ibland att vara jag. Men jag är oerhört tacksam för att jag är en av alla oss som känner. Som inte bara tittar på och accepterar. 

Det är inte dig det är fel på.

Sophy Elevall är skribent och föreläsare. Har bland annat skapat magasinet Heroes of Today.

Foto: Johanna Norin
Läs mer: sophyelevall.se