“Det behövs mer mångfald i representationen”

Intervju från tidningen INCOENDO.

I bakgrunden hörs det hur högtalarna på tunnelbanan spelar upp den välkända frasen “Nästa station…”och täckningen försvinner lite då och då så både jag och Serafina är osäkra på om vi hör varandra när jag ringer upp henne strax innan lunch. Serafina Kruuse är 18 år gammal och bor i Stockholm, om tunnelbanereferensern inte redan avslöjade det. Hon var en av de som hörde av sig när tidningen precis dragit igång och berättade att hon kände sig underrepresenterad i dagens media och gärna ville dela med sig av sina upplevelser.
– Att jag inte känner mig representerad i dagens media handlar inte ens om en känsla det är ett faktum.Det är brist på representation a svarta och queerpersoner, svarar Serafina när jag frågar henne om anledningen till varför hon känner sig underrepresenterad i media.

Varför är representation viktigt för dig?
– Det är viktigt för att man behöver kunna se något som man identifierar sig med. Jag vill kunna se en produkt som sälj och kunna tänka”den är till för att jag också ska kunna köpa den” samtidigt som jag vill kunna kolla på ett tidningsomslag utan att behöva tänka “där är en människa som anses vara vacker, men jag ser inte alls ut sådär – “betyder det att jag inte är vacker?”

Hur upplever du den representation som finns idag?
– Svarta personer speglas mycket med hjälp av stereotyper, speciellt i filmer. Ofta speglas dessutom alla svarta personer på samma sätt. Det typiska är “en rolig man som tycker om kyckling”. Sådant får en att fundera på om man verkligen är svart nog, bra nog. Speciellt om man inte kan relatera till den speglingen. När det kommer till queerpersoner ser jag mycket vita homosnubbar och liksom typsikt “sexiga” lesbiska par. Det känns som att det är de som folk blir mest attraherade av och därför accepterar mest. Som om queerpersoner behöver ge reaktionen “wow vad kåt jag blir” för att de ska få synas.

Hur har det påverkat dig?
– Jag ville alltid se ut som och vara som de personerna jag såg i media när jag var liten. En av filmerna jag kollade mycket på bar Pippi och jag ville så himla gärna se ut som Annika, rakpermanenta mitt hår och allt, för att jag hade lärt mig att det var så man skulle se ut. Det fanns ingen jag kunde se upp till som liknande mig och därför ville jag inte vara på det sättet jag var på. Samtidigt har jag privilegiet att vara ganska ljus, trots att jag är svart men även med den fördelen har det varit svårt för mig att hitta personer som ser ut som mig och som gör så att jag kan känna mig stolt över mig själv.

Vad borde det läggas mest fokus på, för att du ska känna dig representerad?
– Det behövs mer mångfald i representationen. Jag vill att så många människor som möjligt ska kunna se på en film eller ett omslag och bara känna att “det där, det är jag”.

Har du några tips på bra medier där du känner dig representerad?
– Jag gillar tidningen Dazed, de har bra koll på att det finns många olika människor. Sedan gillar jag också Teen Vouge, den vanliga Vouge är lite sådär med Teen Vouge gör verkligen ett bra jobb! Det ändra jag saknar i båda dessa tidningar är dock människor med funktionsnedsättningr, som inte är able-bodied liksom, vilket är synd. De borde jobba på det.

Serafina är nu påväg av tunnelbanan och låter lätt andfådd samtidigt som hon försöker svara på alla mina frågor. Vi skrattar åt det en stund och jag börjar runda av då jag förstår att hon är nära sin destination. Jag tackar Serafina, delvis för att hon ställde upp på intervjun men mest för att hon orkar ta kampen. Den bristande representationen har en stor negativ påverkan på hela världens befolkning, så för allas bästa borde vi alla ta kampen, Säg ifrån, förklara, skrik, agera. Det är dags. Oavsett vem du är.

Text: Milena Legowsk
Foto: Edit Åström