Det enda jag begär

Det enda jag begär
Det enda jag vill och bör
Är att testa mina vingar, se om de bär
Eller om jag sakta, livlöst dör
Låt mig lämna allt och alla
Livet är en bok utan titel
Lämna mig, så du slipper se mig falla
Låt mig lämna allt skit, låt mig byta kapitel
Men innan jag förenas med en ny sida
Innan jag lämnar alla hinder
Säger jag till dig, så du slipper lida
Att mitt hjärta, för evigt ditt binder.
Tänk om jag vetat att Jesu blod fortsvarande rinner
Om jag råkat se vitsippan, som förblir blodröd
Men jag blundar för det, som en blind kunnat se, hoppet försvinner
Vänner lämnar mig i min svåraste nöd, elden inom mig blir endast en glöd
Tystnaden och ensamheten mig förföljer
Kan aldrig mer skratta, aldrig mer le
Mitt liv är en gåta, och svaret jag sörjer
En spegelbild jag aldrig mer vill se
Främlingen i spegeln kostade mig all kärlek
Han gråter, när jag gråter
Han såg när flickan fylldes med skam och svek
Han vill aldrig se henne åter
Spelar ett sorgset spel för vänner
Men på natten kommer känslor ifatt
En själ som bränner
En själ som dör denna natt
Du bryr dig inte alls om hur jag mår
Bara du får all uppmärksamhet
Men du lämnar öppna sår
Min mardröm blev inatt verklighet
Den här natten kommer alltid bestå
En framtid väntar en pojke som gråter
En falsk förälskelse som han trodde på
Han vill aldrig ha flickan åter
En sann tjej ska tändas, när solen slutat lysa
Hon ska få mig tro, att jag fantiserar
Hon ska ha mig nära, så jag slipper frysa
Hon ska va så underbar, att hon ej kan existera
Om hon enbart är den vacker dröm
Så låt mig aldrig vakna
Hela mitt kärleksliv är ändå en lögn
Så drömmen kommer jag för evigt sakna
Hon ska möta mig vid den bäck, där vattnet brusar
Möta mig vid perrongen, där tågen går
Möta mig vid folkhopen, där människor susar
Så jag aldrig mer ångest får
Möt mig där månskenet finns och förblir
Jag måste ha någon vid min sida
Låt mig aldrig gå ensam
Då kommer mitt hjärta svida
Ett hjärta redan fyllt med skuld och skam
Min trygghet står till en framtid, jag inte känner
Jag ser på, när jag själv kan gå
Jag står och stampar utan familj eller vänner
Jag står där vid bron, tyst som få
Regnet faller vått, för synderna jag sått
Hoppet som bar, är solen som bedrar
Vänskapens band, en lögn av sand
Kärlekens dröm, en väldigt sann lögn
Nu står ett hopp till hoppet
Ett enda hopp som bildar en evig tragedi
Jag är en hund, bunden till kopplet
Jag blir aldrig den alla tror jag ska bli
Allt i mitt inre är en skär tråd som brinner
Låt oss säga adjö, innan hoppet försvinner
Livet är en saga utan slut
Vilket gör mig till en nattdrivare
I gåtan jag hittar inget hopp, ingen väg ut
Den falska kärleken, är enda orsaken att livet går vidare
Men lev inte kvar i gamla tider
Lev inte kvar där allt var svårt
Lämna alla bekymmer, allt som svider
Låt höra skratt, lämna allt gråt.
Kanske har ett hjärta kallt, men mjukt som få
En tanke på dig, det värmer ens sinne
Kärlekens väg jag alltid ska gå
Hatat har lämnat mitt minne
Se hur vacker du är och förblir
Se vilken insida som bär dig fram
Du är den underbaraste i all evig tid
Så länge du lever, ska du aldrig vara ensam
Inom mig har saker och ting frodats
Saker som växt fram alldeles för ytligt
Rykten som aldrig kommer fullbordas
Stanna upp, hör hur falskt världen blivit
Varför gläds man inte som alla andra
Varför ser man på, när man själv kan gå
Livet är en promenad, vi tryggt kan vandra
Hand i hand, lyckliga som få
Solen och månen, må sluta leva sina liv
Men kärleken mellan oss, må sluta i evig tid.