– Det var då

Mina fotspår syndes i sanden,sakta såg jag hur de sköljdes bort av det kalla vattnen som sipprade in mellan mina tår.
Vi gick längst stranden hand i hand och allt var som taget ur en film.
Jag stannade plötsligt och fokuserade min blick på hans mörka ögon, han log på sitt charmiga sätt och frågade vad som stod på.
Jag hörde mej själv svara utan att tveka:
-Du är så underbart vacker.
Han drog mej mot honom och kysste mej hans läppar smakade salt, salt som luften som svalkade mitt ansikte.
Jag lyfte huvudet från hans famn och såg solen som sakta sjönk mot horisonten.
Skapade reflexer på vattenytan och gjorde så att fiskmåsarna ovanför oss nästan liknade änglar, änglar nästan lika vackra som den som nu gick bredvid mej.
Min ängel med de mörka lockarna som fanns vid min sida en tid men försvann lika snabbt som den kom.
Han som jag trodde alltid skulle vara min.