​Discord-chatten

“Vi sitter i samma båt, Gabriel” brukar mamma säga till mig. Jag förstår verkligen inte vad hon menar med det. Ja, vi båda tycker om katter och vi båda har ingen katt, men NEJ, det är inte hon som går sönder inombords för att hon inte får en. Vi sitter inte alls i samma båt. Hon brukar säga att det inte beror på katt-problemet, att jag känner så här alltså, utan att det är något underliggande. Jag fattar inte vad hon menar. Jag vet väl bäst själv vad problemet som krossar mitt hjärta är. Hon tycker att jag borde gå och prata med någon men jag förstår inte varför ingen lyssnar. Det är ju väldigt simpelt. Jag vill ju bara ha en katt. Det är det enda jag vill. Men de struntar helt i mig. Mammas nya pojkvän tycker inte om katter. Han är mer en hundperson säger han. Löjligt, vi har ju ingen hund heller. Rogers åsikt är inte värd mer än min. Dessutom tycker jag om katter mer än vad han tycker om hundar.

Gabriel är 12 år. Han bor i Hägersten med sin mamma och hennes pojkvän Roger. Han hatar Roger eftersom att han har förstört relationen mellan honom och hans mamma. De hade det så bra efter att pappa slutade vara arg och sedan… drog. De brukade gå på bio ihop, spela spel och laga mat tillsammans. Gabriel tyckte till och med om att städa lägenheten när de gjorde det tillsammans. Men inte nu längre. Det enda Gabriel tycker om nu är att spela på sin dator. Han brukade köra Fortnite men nu spelar han mest CS och COD med sina kompisar. De är en härlig kompisgrupp som kör. Han trivs med dem. Det enda han inte trivs så bra med är när ralf74dreamboi är inne och spelar med dem. Han är alltid så otrevlig på något vis. Han brukar skrika till Gabriel när han gör något snedsteg och om laget inte vinner kallar han honom för kuksugare eller horunge.

Han startar datorn och börjar kolla lite på Youtube. Gabriels favorit-youtuber är anomaly för att han alltid är glad och har en rolig relation med sin pappa.

Gabriel, Simon och Bagge spelade CS och snackade i sin discord chatt. Gabriel hade precis hämtat en najs macka med ost, skinka och lite sylt, inte för mycket dock. Han var så taggad på en najs match och sin macka. Efter den tredje rundan plingade det till i chatten.

“Tjenareee era små snoppungaaar!” ralf74dreamboi’s mörka stämma hördes i lurarna och Gabriel fick en klump i magen.

Han var mitt i en tugga så han kunde inte säga hej än. Han smaskade klart på tuggan men Ralf avbröt honom.

“Vem fan är det som käkar macka i mitt öra.”

“Ehh, tror, ehh, att det är kanske Gabriel.” stammade Simon fram som var livrädd för Ralf efter att han hotat med att komma till Simons skola.

“USSSCCHHH. Jävla tjockis det klart att det är du din feta gris. Det hörde jag ju på ljudet.” Ralf fortsatte. “Vad käkar du den här gången fetto.”

Han brukade inte attackera så här snabbt och Gabriel var inte beredd på det. Han stängde genast av discord och sin dator och sprang till toan.

“Älskling mår du dåligt där inne?” Hans mamma knackade försiktigt på dörren.

“Nej, det är lugnt. Mådde bara lite illa.” han lyssnade efter mammas steg därifrån.

Efter några timmars tittande på kattbilder råkade Gabriel hitta en hemsida som verkar vara ett kattstall i Sundbyberg. Det stod att alla deras katter är i stort behov av hem. Han scrollade igenom bilderna på alla söta katter och suckade djupt. Det blev tyngre att andas och han satte ansiktet i händerna för stöd när han började hyperventilera.

Gabriel låg i fosterställning i sin säng och grät. Han grät till klockan ett och sedan låg han vaken resten av natten. Han hatade sig själv så mycket och hela hans kropp kändes ihoptryckt. Täcket sved mot huden och varje andetag kändes som knivar inifrån. “Om han ändå haft en katt att gosa med” tänkte han.

Del 2

Nästa morgon var det lördag och Ralf var inne i chatten med Bagge. Han ville inte köra då. Gabriel lunkade ut från sitt rum för att prata med Roger och mamma en gång till om katten. Hans mamma satt i köket och betalade räkningar och sa att han skulle prata med Roger istället.

“Han är inte min pappa!” mumlade Gabriel surt.

“Vad sa du min ängel?”

“Inget.” Gabriel var fullt bestämd att inte låta mamma veta något om hans känslor gentemot Roger för han var livrädd att hon skulle välja Roger före honom.

Gabriel öppnar dörren till Rogers arbetsrum utan att knacka och ser att han spelar CS. Han blir väldigt fundersam. Roger brukar väl inte spela.

“Jävla kuksugare asså din ungjävel du är sämst!!” skriker Roger till någon i telefonen.

Gabriel ställer sig bakom honom och tittar på hans datorskärm. Han ser Bagges användarnamn. Han förstår ingenting och allt börjar snurra. Han tittar i hörnet och ser namnet ralf74dreamboi.

“Det är du!” brister Gabriel ilsket ut. En kall känsla slingrar ner för hans ryggrad.

Roger möter honom med sin svarta blick. Gabriel springer ut från rummet och in till sin mamma i köket. Tårarna rinner nedför hans kind och han kan inte riktigt formulera sig.

“Mamma… mamma.. mamm… mamma!!” Gabriel hulkar i sin mammas knä.

“Vad är fel älskling?” undrar hon helhjärtat.

“Det är Roger mamma. Det är Roger som varit taskig mot mig hela tiden. På discord. Det är Roger!”

Hans mamma förstår direkt. Hon vet inte om allt men hon är tillräckligt smart för att sätta ihop ett och två.

Mia och Roger bråkade i två veckor ungefär hela tiden. Gabriel var rädd att han skulle skada henne eller att hon skulle lämna Gabriel. Men inget av det hände. Istället flyttade Roger ut. En vacker tisdag. Huset kändes tomt men inte på ett obehagligt sätt utan som om luften blivit tunnare och huset blivit fritt. Gabriel sov i Mias säng ofta. Det tyckte han verkligen om. Han kände sig trygg där.

“Älskling!! Jag är hemma nu.”

Gabriel sprang nedför trappan och möttes av en överraskande syn i hallen. Mamma stod vid dörren med en stor låda med galler för i handen. I den satt en söt katt. Gabriel brast ut i lyckotårar och sprang fram till dem båda.

“Förlåt mitt hjärta. För allt.” sa hans mamma varmt och satte ned katten.