Mike (Matthew Perry) är den 37-årige medelålders mannen som önskar att han fick återuppleva sin ungdom än en gång efter att ha sumpat sina storslagna chanser då han stannade med sin gravida High School-flickvän, han hamnade senare på ett dåligt jobb där han aldrig får en befordran och i ett liv där hans barn vägrar spendera tid med honom.
Ingen kan väl förvägras en sådan önskan och med hjälp av en vaktmästare med magiska krafter förvandlas Mike till sitt 17-åriga jag igen, ett jag som otroligt nog spelas av Zac Efron. Det är lasersvärds-fighter hit, raggande på sin nyblivna väns mamma/sin egen på-väg-att-bli-exfru dit, och en svårbalanserad gräns mellan jämnårig vän och uppmanade pappa.
Mike försöker lära känna sina barn, rädda sitt äktenskap, få ett basket-stipendium till college och uppmana tonåringar till att låta bli alkoholen, vänta med sex till efter de gift sig och att behandla skolkamrater med respekt, allt på samma gång. Men tyvärr går allt inte att kombinera och det blir istället moraliserande så där som barnfamiljer älskar för att de själva slipper ta upp ämnena med sina småttingar, men som de lite äldre tonåringarna bara ser som nedvärderande och de i medelåldern tråkigt.
En knepig film som många gånger bara känns fel, Efron som den unga Mike spelar i princip en exakt likadan roll som i High School-musikalerna vilket får mig att undra om han ens kan agera ut något annat än en förvirrad tonårskille som inte riktigt vet vad han vill med sitt liv.
Överlag är detta inte en särskilt bra film, den går att skratta lite till och kan säkert gällas som bra kvällsunderhållning för vissa, men för mig fungerar det bara inte.
Plus måste dock ges till Thomas Lennon, som den nördiga sidekickern Ned. Det är Star Wars, LOTR, serietidningar och nördigheter för hela slanten. Och jag kunde inte älska det mer!
Och minus till en storyline som vi sett gång på gång på gång … på gång, på gång - tänk "Big", "Freaky Friday", "Never Been Kissed", "13 snart 30" och många, många fler.