DVD-recension: Blood Creek

Det hela börjar svartvitt, andra världskriget. Antagligen valde manusförfattaren denna händelse bara för att få tittarna intresserade, eftersom just den händelsen får folk att spärra upp ögonen. Men tyvärr inser man på en gång när filmen övergår till färg att det inte håller. Den korta svartvita delen var alltså bara en tillbakablick till något som känns helt oväsentligt när man kommit in en bit i filmen.

Vi slussas fram flera decennier och får möta två bröder som har i syfte att hämnas. Hämnden i fråga är väldigt luddig till en början och det är svårt att förstå vad som egentligen har orsakat denna kämparglöd hos bröderna. En sak förstår man ändå, och det är att den ena brodern, Victor, har varit försvunnen en längre tid och återvänder mycket anonymt utan att visa sig för resten av familjen. Han tar istället med Evan, bror nummer två, på ett äventyr som börjar med skottlossning, misshandel, inlåsning och allt man kan tänka sig på en gång. Då har vi tittat ungefär 20 minuter av filmen och börjar fundera, ”Vad har detta med den svartvita början att göra?” Och då har man för det första redan glömt bort vad början handlade om. Någon arg tysk var det visst …

Smutsiga män med gevär fortsätter att springa runt ett gammalt hus som ser ut att vara direktimporterad från en filmstudio, fortfarande utan vetskap om vad bröderna gör där. Men vad gör det? Gillar man lättsmält action utan handling är det ju helt perfekt. Nu när vi har en film utan handling går det bara att krydda den med en sak: Zombies naturligtvis. Och visst får vi se mycket av det när filmen når sitt klimax.

Som en osammanhängande dröm under en djup sömn där man springer över åkrar, rider på flammande hästar, träffar människor från ett annat årtionde och slåss med odödliga. Försök fånga det på film, lansera den och döp den till det klyschigaste namnet du kan komma på. Då får man något som skulle kunna jämföras med Blood Creek.