DVD-recension: Lars And The Real Girl

Lars And The Real Girl har fruktansvärt missvisande marknadsförts som en hejdlös pubertal sexkomedi, och förväntar man sig vad trailern ger sken av kommer man antagligen att bli gruvligt besviken eller, som jag, väldigt överraskad. Visst finns det stunder då filmen lockar till skratt men den är i huvudsak en bisarr, tragisk, sorglig och samtidigt fantastiskt gullig historia som framkallar en enorm känslokavalkad där man ena stunden ler glatt för att i nästa torka tårarna ur ögonvrån.

Titelfiguren, Lars Lindstrom, är en otroligt introvert och människoskygg kille som förutom sina kyrkobesök mest håller sig för sig själv hemma i sin brors garage. Brodern Gus och hans fru Karen samt alla andra invånare i den lilla landsorten vill inget hellre än att Lars ska finna kärleken och när han då plötsligt en dag glatt berättar att han träffat en tjej vid namn Bianca slår de förstås saltomortaler av lycka. Saken är bara den att Bianca visar sig vara en så kallad realdoll - en naturtrogen silikondocka inhandlad på Internet.

Gus och Karen sätter givetvis kaffet i halsen, avfärdar Lars som mentalt rubbad och söker råd hos en psykolog. De får dock rådet att spela med och i takt med att de och resten av samhället bygger upp en acceptans för Lars flickvän blir han själv mer och mer åsidosatt och känner sig om möjligt ännu mer ensam än tidigare.



Det som gör filmen så bra, förutom Ryan Goslings fullkomligt fantastiska skådespeleri (Gosling ÄR filmen) i rollen som Lars, är det faktum att hela kärlekshistorien känns så ruskigt äkta. Trots att den ena parten inte ens är av kött och blod. Lars And The Real Girl är en gripande berättelse om utanförskap, oförstående och frustrationen över att inte få vara sig själv. När jag mot slutet bjuds jag på en av de känslomässigt starkaste filmkyssar jag någonsin skådat så kan jag inte längre hejda tårarna som strilar nedför kinderna.