Vi slungas tillbaka till det amerikanska valet 2004 och får möta Bud, den ultimata slackern med värdelöst jobb och totalt ointresserad av allt vad ansvar heter. Han bor i en småstad i New Mexico tillsammans med sin dotter som till skillnad från sin far är en liten åsiktsmaskin med socialt ansvar som får agera förälder inte bara åt sig själv utan även åt Bud. När dottern sedan ska skriva ett skolarbete rörande valdeltagande och Bud åter igen misslyckas fatalt som förälder förändras plötsligt hans liv över en natt.
Snart blir vår lata och lättsinniga huvudperson känd över hela världen. Han får sitta i presidentens privatjet och dricka öl, framföra en country-låt för hela den demokratiska societeten, blir fjärmad av alla med en politisk ståndpunkt och sångaren Willie Nelson gör en utlåtande. Det hela spårar ur en aning, så att säga. Snart får Bud möjlighet att göra ett av de viktigaste ställningstaganden en enskild människa kan göra. Nu är det nämligen på hans axlar som valets utgång vilar. Han ska som enskild individ besluta vem som bäst lämpar sig som en av världens största ledare.
Under filmens gång väntar jag hela tiden på att en liten ”twist” ska komma och ställa allt på ända, något omvälvande. Men ... nja. Bud och hans dotters gnabbanden och diskussioner är lite mysroliga och samtidigt lite tragiska utan att vara direkt gripande. I slutänden har jag närmare till tårar än till skratt men då är ändå inte filmen alls sorglig.
Filmen tar under berättelsens gång upp amerikanska problem såsom mexikanska immigrationen, valdeltagande och mediacirkusen kring det amerikanska valet och man skämtar friskt om republikaners och demokraters ståndpunktar vad gäller allt från atombomber till abort.
Så, var min begynnande fördom på något sätt överensstämmande med filmen? Ja, faktiskt , en aning. Budskapet kan man säga talar lite för den lilla , mest intetsägande och ointelligenta människans möjlighet att förändra. Klyschigt? Ja, men den gjorde åtminstone mig än mer övertygad om att ALLTID rösta.
Swing Vote är en liten solskenshistoria helt enkelt, lite smartare, lite mer samhällsinriktad, kanske till och med lite bildande för någon, men inte mycket mer och inte mycket mindre. Personligen är detta inte min bild av en riktigt rolig film och fler som sett den lär säkerligen hålla med. En film väl värd att strunta i glosläsning för – men absolut inte en fullbokad lördagkväll.