DVD-recension: Zack and Miri make a porno

Eller ja, det gör i alla fall bästa vännerna Zack och Miri, där insikten om amatörporr direkt känns som en snilleblixt, och samtidigt en bra lösning angående problemet att de måste elda skräp i en tunna i vardagsrummet bara för att hålla värmen. Och hur svårt kan det vara, egentligen? Det är ju bara sex, framför en kamera, två bästisar emellan. En bra video på nätet är ju synonymt med en massa pengar. Med detta i bakhuvudet drar en rolig och händelsefylld porrproduktion igång, med ett par riktigt färgstarka karaktärer.

Detta är upptakten till Kevin Smiths senaste film, och på fler än många sätt så känns det inte direkt förvånande att temat skulle bli pornografiskt. Det snuskiga har alltid varit närvarande i Smiths filmer, och med Zack and Miri Make a Porno dras det mesta till sin spets. I princip varje humoristisk replik har en snuskig underton. Bakom den perverterade och depraverade metertjocka fasaden döljer sig dock en klassisk, och faktiskt ganska söt, romcom. I grunden handlar det om problematiken kring sex och vänskap, men även om underliggande känslor och möjligheter.

På många vis känns moralen och själva huvudhandlingen i Zack and Miri relativt trivial, och ibland även ganska blek. Det är dock samtidigt trovärdigt, då ämnet är något som faktiskt känns väldigt jordnära, och när det söta och seriösa lindas in i vansinnigt grov humor, då fungerar det faktiskt väldigt bra. Detta beror till stor del på Kevin Smiths skarpa manus, men det som verkligen står ut är skådespelarinsatserna. Seth Rogen och Elizabeth Banks är otroligt passande som bästisparet Zack och Miri, och Seth Rogen tillför även en viss, numer nästan klassisk, extra dimension humor som direkt för tankarna till Judd Apatows bättre produktioner. Utöver detta så gör även Craig Robinson (The Office) och Justin Long (Accepted, Dodgeball) fantastiskt roliga, och olämpliga, rolltolkningar. Givetvis finns före detta porrlegenden Traci Lords med i en klippt och skuren roll, också.



Zack and Miri Make a Porno är Kevin Smith i lättsam högform, som tillsammans med en skön ensemble gör en riktigt snuskig, medvetet banal och fullkomligt opassande komedi. Visst, det krävs kanske att man töjer lite på gränserna och låser in sin pryda sida i en och en halv timme, men det borde ingen vara rädd för. Massvis av popkulturella referenser, vansinniga dialoger och tramsiga skämt gör den här filmen till en skojig, lättsam och, trotsallt, ganska varm historia.