Visst fanns det många punkband, många punkare med för den delen, men inget riktigt bra punkband som fick en att rysa av välbehag. I en replokal i Blåsut var det fest på gång. Där fanns medlemmarna i Ebba Grön. Men det visste de inte då. Då hade de ingen aning om att det var de som skulle bli ett av vår nations största punkband."Pang, så tog vi bara grejerna och drog några Pistolslåtar", säger Lennart "Fjodor" Eriksson som spelat bas i Ebba Grön. "Och de...
Visst fanns det många punkband, många punkare med för den delen, men inget riktigt bra punkband som fick en att rysa av välbehag. I en replokal i Blåsut var det fest på gång. Där fanns medlemmarna i Ebba Grön. Men det visste de inte då. Då hade de ingen aning om att det var de som skulle bli ett av vår nations största punkband. "Pang, så tog vi bara grejerna och drog några Pistolslåtar", säger Lennart "Fjodor" Eriksson som spelat bas i Ebba Grön. "Och det lät grymt redan från början" tillägger han. Så vad grundades detta beslut om att bilda ett band på? Var det något de alltid drömt om? Var tanken och drömmen att bli ett av vår nations största punkband, eller hade de helt enkelt bara tråkigt? Oavsett hur det ligger till så visade det sig att Ebba Grön skulle leva länge efter sin död.
Jag var 15 år och full av förväntan när jag med en svettig handflata greppade tag om telefonluren och slog ett telefonnummer. Det var inte vilket nummer som helst. Numret gick till en av de gudar som jag hade grundat en religion och livsstil efter. Religionen gick ut på att dyrka allt som alstrats av gudarna och livsstilen innebar i princip att leva det rövarliv de själva levt. Jag ringde Lennart "Fjodor" Eriksson för mitt livs första (och då även största) intervju. Svetten lackade i pannan och min något utvuxna sidecut hängde i små våta testar. Det här var stort. Jag hör första signalen ljuda i telefonluren. Kollar ner på mina anteckningar. Andra signalen. Ögnar igenom frågorna ytterligare en gång. Tredje signalen. "Ja, hej, det är Lennart" och med ens har jag glömt varför jag ens ringer. Även om musiken har haft en stor inverkan på mig måste jag ändå medge att det som intresserade mig mest var själva levnadsstilen som förmedlades i musiken. Det var spännande, laglöst och, vad jag tyckte, bekymmerlöst.
Hur uppfattades "Fjodor" egentligen? Håkan Lagher på Mistlur beskrev dig ju som "den bågstyrige strulpojken", stämde det? "Ja, det är nog sant. Jag tror att man upplevde mig som lite aggressiv. Thåström var ju lite mer poppig och sminkade sig och så, haha"
Trots deras enorma framgångar varade de inte så länge. Deras glansdagar som band pågick mellan 1977-1983. Efter det har ett antal soloskivor släppts av bandmedlemmarna. Bland annat av Thåström som var med i bandet Imperiet som även de nådde stora framgångar, dock inte på samma nivå som Ebba Grön.
Vilka roliga bravader hann Ebba Grön vara med om? Vilka stunder var de mest minnesvärda? "Andra gången på Roskilde. Det var mycket folk och bra ös. Ja, det var stort. En annan gång hamnade vi i den finska urskogen med M.A Numminen. Haha, efter det blev vi Ebba Numminen. En annan gång, på en annan spelning, så gick vi upp på scenen för att spela och då märkte vi att Gurra var borta. "Vart fan är Gurra?", tänkte vi. Vi kunde inte hitta honom någonstans. Tillslut hittade vi honom aspackad och inlindad i en matta. Vi vet fortfarande inte vem som rullade in honom."
Vad var det egentligen som fick Ebba Grön att bli så populära? Vad är det som alltid har matat otaliga ungdomars nyfikenhet och gött deras hunger på mer? Jo, deras rebelliska texter om brända makthavare och perversa politiker lockade många ungdomar som upplevde samma ångestladdade känslor till dagens samhälle som de själva. Punken hade sedan sin början varit tabu och att Ebba Grön dök upp gjorde inte svenska föräldrar mycket gladare. Många av de låtar som Ebba Grön stått bakom har lett till både upplopp och protester. Med låtar som Häng Gud och Staten och Kapitalet visade de kraftigt sina åsikter angående både trossystemet och samhällssystemet. Trots det var det många som påstod att Ebba Grön inte var några punkare. "Ja, vi var ju en protest mot det. Lite anti. Det kändes så kommersiellt. För vilka var det som åkte till England och köpte på sig en massa attribut? - Rikemansungar. Nej, vi hade på oss våra vanliga kläder och det var en massa snack om att vi inte var några riktiga punkare."
Deras låtar var inte alltid lika samhällskritiska. Ibland sjöngs det om kärleken, men även då var det ångestladdat och ofta var även politiken inblandad. Som exempelvis i låten Die Mauer där man sjunger om kärlek mellan två personer som står på olika sidor av berlinmuren.
Hur såg egentligen bandets gemensamma politiska åsikter ut? "Vi var väl anti det mesta. Vi var inte partipolitiska."
Thåström nämnde i en intervju vid början av 80-talet att han var anarkist? "Ja, det var han väl. I stort sett. Men jag har väl ändrat mina värderingar idag. Nu är jag glad om mina barn sköter skolan och skaffar sig visioner. Punk var ett budskap till anarki och röj. Jag kan känna att de texter vi skrev var så destruktiva. En del av det vi skrev kan jag inte stå för idag. Jag vill inte att mina barn ska leva så som jag gjorde."
Känner du att ni har kunnat påverka med er musik? "Absolut. Vi trodde ju att vi var några storstadsfenomen och att vi var de enda som kände som vi gjorde. Men vi märkte att även ungdomar från landet tog till sig. Vissa åkte flera mil i bussar för att se oss. Det var bra respons över hela landet."
Eftersom att alla medlemmar i bandet (utom Anders Sjöholm) var uppväxta i stockholmsförorten Rågsved (även kallat Drågsved i folkmun) gjordes även många tributer till förorten. Särskilt ungdomsgården Oasen där de ofta höll till i sin ungdom. De bodde tillsammans i en fyrarummare på Askersundsgatan i Rågsved som de kallade Kvartingen. Likt som vid ett öppet hus kom och gick folk som de ville och aldrig fanns det någon mat hemma. När de flyttade in i Kvartingen var Thåström tillsammans med Lena och Fjodor med Cilla. Thåström och Lena var tillsammans ett bra tag och Fjodor och Cilla fick senare barn tillsammans. Namnet Ebba Grön har inte alltid varit självklart och från början kallade de sig för The Haters. Det namnet behölls i cirka tre dagar innan de bytte till Ebba Grön som egentligen är ett poliskommando som användes när terroristen Norbert Kröcher gripits för att ha planerat att kidnappa dåvarande utrikesministern Anna-Greta Leijon. Anledningen till att just det namnet blev det slutgiltiga är upp till läsaren att spekulera i.
Vägen till berömmelse var svår och brokig för bandmedlemmarna och det som i början var en "skojgrej" blev till slut allvar. Fjodor nappade på en annons i tidningen där man kunde ringa in och få spela in en skiva. De hade råd med tre timmars inspelningstid. Första singeln blev kallad "Anti Rock" och innehöll låtarna Profit och Ung och Sänkt. Bandet var tvungna att köpa in alla skivor och skivbolaget Efel hade alla rättigheterna.
Hade det funnits något Ebba Grön om inte annonsen dykt upp? "Det är mycket möjligt att det inte hade blivit något. Jag fick ju syn på den där annonsen och tänkte: "Fan, vad kul!" Så vi hörde av oss och de bad oss skicka in våra texter. Inspelningstiden på tre timmar kostade oss femhundra kronor så vi var tvungna att låna från kompisar för att ha råd med det. Vi fick en tid klockan åtta på morgonen så vi gick upp vid femtiden och åkte hem till Gurra, drack lite öl och sen röjde vi i tre timmar. Allt var inspelat, fixat och färdigt på tre timmar och det var första gången i en studio."
Det sägs att de stod utanför Gröna Lund och sålde skivor då The Clash spelade där och skivorna sägs ha gått åt direkt. Ryktet om Ebba Grön spreds och de fick tillslut ett skivkontrakt. Bandets saga fick ett abrupt slut vid början av 80-talet. Detta meddelade de i ett brev till allmänheten.
Vad grundades beslutet om ett uppbrott på? Är allt hopp om att få se Ebba Grön live igen dött? "Jag la av. Jag gick in till killarna och sa att jag förstod om de ville fortsätta. Jag vet inte om det var någon svacka eller något men det var inte kul längre. Jag och Thåström umgicks ju nästan som ett gift par så det kändes lite som en skilsmässa. Efter det har vi inte setts speciellt ofta. Fast nu träffar jag Gurra ganska mycket eftersom att han har köpt hus här i närheten. Thåström flänger ju runt överallt till Amsterdam, Köpenhamn och Skåne så vi ses knappt. Allt tog bara slut. Jag var nog den som minst tyckte att det var kul med kändislivet. Jag gillade inte det. Vi fick ett erbjudande förut i samband med "cd-box"-släppet att vi skulle få tretton miljoner för tre spelningar och jag var den enda som ville göra det. Sen hade vi ju den där minneskonserten med Mick Jones (läs: gitarrist och sångare i The Clash) efter Joe Strummers död. Det var jävligt kul. Jag läste i en intervju med Mick Jones från någon tidning i London strax efter han hade varit här att han hade sagt: "Åh, Ebba! Skitbra! Ebba Grön var skitbra!" och det var ju också jätteroligt. Nej, ska man se Ebba live igen lär det nog bli någon spontangrej. Kanske när de andra har fått lite mer distans och inte är lika allvarliga. Jag förstår inte hur de kunde nobba erbjudandet om tretton miljoner. Nej, det tog liksom slut i samband med cd-boxen. Och nu håller ju Thåström på med att skriva kontrakt och säljer t-shirts och merchandise. Var går gränsen? Det är en ganska liten chans att få se Ebba live igen. Fast det är klart, kanske om det är någon stor grej. Typ på hovet, ett stort projekt. Det skulle vara kul. Man ska aldrig säga aldrig. Kanske någon ny minnesgrej."
Efter uppbrottet med Ebba Grön gjorde både Joakim "Pimme" Thåström och Anders "Stry" Sjöholm solokarriär. Gunnar "Gurra" Ljungstedt jobbar numera på Fryshuset i Stockholm och spelar gitarr i bandet Stereo Stupids som släppte sin första demo för något år sedan. Lennart "Fjodor" Eriksson bor numera på Gotland och är ensamstående fyrbarnspappa samtidigt som han jobbar på ett dagis.