En hyllning till Ingvar

Att bli kallad ”agunnarydsbo” är faktiskt något av ett skällsord i mina trakter. Men bland alla menlösa bybor och ändlösa stenmurar ligger en mans historia som kastar ljus över samhället. Det finns en ursprunglig Agunnarydsbo som verkligen inte förtjänar att bli nedvärderad. Mannen jag pratar om är naturligtvis Smålands och Sveriges stolthet, Ingvar Kamprad, grundaren av IKEA.

Redan som liten pojke gav sig Ingvar in i affärsvärlden med ett utpräglat affärssinne. Han påbörjade sin karriär genom att köpa in tändstickor billigt för att sedan cykla omkring i bygden och sälja dem dyrare. När han var endast sjutton år var hans affärsverksamhet så pass utökad, med ett större sortiment än enbart små tändstickor, att hanmed sin faders hjälp etablerade IKEA (Ingvar Kamprad Elmtaryd Agunnaryd).

Det lilla företaget växte och blev stort med ett begynnande möbelsortiment. Snart började IKEA designa sina egna produkter och när en medarbetare kom på den originella idén med ”platta paket” var succén ett faktum. Det första IKEA-varuhuset invigdes 1958 i Älmhult och idag, snart femtio år senare, finns det varuhus spridda över hela världen. Vem kunde tro att en liten pojke, dock med en ovanligt stor företagsamhet, skulle komma att sprida äkta svensk kultur och praktisk företagsanda över hela världen?

Som utlandssvensk i Kina har IKEA nästintill blivit heligt för mig och jag vet att många håller med mig. Som utlandssvensk kan man hitta ett ursvenskt refugium när saknaden efter hemlandet blir för stor. I många länder där IKEA etablerats är faktiskt varuhuset det mest svenska som går att hitta över huvud taget. Utan Ingvar och hans företag skulle det inte finnas några svenska köttbullar med brunsås och lingonsylt i Förenade Arabemiraten, utan Ingvar skulle det inte finnas en liten Swedish Food Market (finns på de flesta IKEA utomlands) i Tjeckien där man kan köpa svensk öl och Kalles Kaviar. Utan Ingvar skulle varje land vara lite fattigare på svensk kultur (och om det vore en förlust för några andra än enbart svenskar är dock en helt annan fråga).



I många länder är alltså IKEA det närmaste svensk kultur man kan komma. IKEA är platsen där varje svensk med hemlängtan kan gå runt och bli exalterad över bokhyllan BILLY och den klassiska KLIPPAN-soffan. IKEA är platsen där varje svensk kan smygläsa de högkvalitativa böckerna i bokhyllorna (som ofta behandlar döda kungar eller havsmusslors utveckling) samtidigt som den svenska formgivningen och funktionaliteten svävar i luften.

Även om IKEA är Ingvar Kamprads livsverk så finns det fler aspekter av honom som många inte vet om. IKEA samarbetar bland annat med UNICEF för en bättre värld och 1999 tog herr Kamprad själv initiativet till Medarbetarens Dag. All vinst från försäljningen under en hel dag gick till de anställda på IKEA. Det spelade ingen roll om man var en högt uppsatt chef eller en liten assistent på golvet, alla fick lika mycket pengar i bonus och för många motsvarade detta en extra månadslön. Hur många storkoncerner genomför någonsin något liknande? För några år sedan gav han dessutom Agunnaryd en halv miljon kronor ur egen ficka för att en ny lanthandel skulle kunna byggas där. Lanthandeln är idag mycket uppskattad bland Agunnaryds invånare.

Summa summarum: Ingvar Kamprad är en mycket stor man. Trots att han nu, över åttio år gammal, har avgått från VD-posten för länge sedan så står han fortfarande som senior advicer för företaget och han är vad många skulle kalla en riktig ”krutgubbe”. Jag beundrar Ingvar. Som utlandssvensk är jag honom evigt tacksam för julmusten på en julafton långt hemifrån, för knäckebröden som står i min hylla och för de gånger jag har känt mig lite närmare hemma då jag har vandrat omkring på IKEA, och nästan kunnat inbilla mig att jag bara är på IKEA i Älmhult och snart ska åka hem igen.

Nästa gång jag åker till IKEA ska jag omfamna den stora Smålandsväggen som finns utanför toaletterna medan en mängd kineser garanterat kommer storglo på mig och undra vad jag egentligen håller på med. Just då ska jag ha ett litet heligt ögonblick då jag tänker på Ingvar Kamprad och hur allt egentligen började i en liten menlös håla i Småland med en pojke, en cykel, en idé och lite futtiga tändstickor.