En vacker värld som förstörs

På Påskön hade Rapa nui-folket avverkat bit efter bit av sitt land. Skogar, betesmarker och jordbruksland var borta och de hade nu hamnat där de förmodligen aldrig trodde att de skulle hamna. De var ett folk som höll på att dö av svält. Ett folk som revolterade och gjorde vad som krävdes för att överleva. En dag var de borta.

När våra tillgångar tar slut så har vi inte så mycket kvar att leva av. Vi är framme i 2000-talet och exploaterar mer naturtillgångar, så som mark, skog, mineraler, fisk, än vi någonsin har gjort tidigare. På 50 år har vi gjort mer skada än vad alla tidigare generationer tillsammans har gjort. Ska detta sluta som för folket på Påskön? Att det blir revolter och folk slår ihjäl varandra för att överleva och inte svälta ihjäl? Jag hoppas att det inte kommer att gå så långt.

Dokumentären HOME visar oss att vi har en planet full av vacker natur och många tillgångar. Problemet är att dessa förr eller senare kommer att ta slut om vi inte förvaltar dem på rätt sätt. Jordbruk sysselsätter idag hälften av jordens befolkning. Bara en av fyra lantbrukare har maskiner till hjälp och kan utföra sitt jordbruk på ett effektivt sätt. Många kämpar för att fortsätta med jordbruket. Utan det blir det ingen mat på bordet för familjen. Maten vi i västvärlden får kommer i överflöd. Vi får mer än vad vi behöver medan det i andra delar av världen finns en miljard människor som svälter ihjäl. Skulle vi inte kunna ransonera maten bättre?


Global uppvärmning och växthuseffekten. Plingar det någon klocka i era öron när jag skriver dessa ord? Då det släpps ut en hel del koldioxid av olika anledningar så har det lett till att medeltemperaturen i världen har höjts. Vattentemperaturerna har stigit vilket resulterat i att isarna på Nord- och Sydpolen smälter. Ju mer de smälter desto mer höjs vattennivån, vilket inte är bra för lågliggande öar och länder som snabbt skulle kunna dränkas. Inte nog med att vattnet stiger, bristen på rent vatten i utvecklingsländerna är stor. År 2025 kommer två miljarder människor vara drabbade av vattenbrist.

Men vad gör det när vi i västvärlden tjänar mer och mer pengar? När vi som redan har det bra ställt får det ännu bättre? Tydligen bryr vi oss inte, eftersom gapet mellan rika och fattiga nu är större än det varit tidigare. Vi suktar efter mer och mer, vilket leder till att vi får det. Fabriker startas, miljön och människorna förstörs, men vi får det vi vill ha tag på lyckligt ovetandes om att människa och natur far illa.


HOME lär oss att det är viktigt att dela med sig. Att inte vara självisk och bara tänka på sitt eget bästa under sitt korta liv, utan tänka långsiktigt på våra barn, barnbarn och deras barn. Vi lever i en vacker värld som vi förstör. En värld som vi snart bara kan njuta av på bild och film om vi inte sluter samman och agerar.

Trots att HOME i större delen av filmen tar upp allt det dåliga vi gör så kommer det faktiskt fem minuter mot slutet som berättar att vi människor inte är helt dumma. Vi satsar på att skydda natur. På att satsa mer på förnyelsebara källor istället för kol och olja. Vi som individer har kraften att förändra. Du är den som är herre i ditt liv och du är en del av en värld som behöver din och alla andras hjälp för att kunna läka.


Dokumentären visar mig inte något nytt mer än att siffrorna verkar bli högre och högre för varje gång jag ser en ny liknande dokumentär. HOME fokuserar för mycket på det negativa, även om det är sant.

Den viktigaste detaljen kvarstår dock. Vill vi hamna där Påsköns invånare hamnade eller vill vi vara en del av den/dem generation(er) som förvaltar vår planet på rätt sätt? Som delar med oss och tänker mer på vad vi köper. Eller vill vi fortsätta i samma takt som vi gjort hittills och till slut stå där vid kanten helt ensamma?