Eternal Sonata

Tack vare en utsökt grafisk stil, stämningsfull musik och härligt charmiga karaktärer skapas en gemytlig men samtidigt fascinerande atmosfär som trollbinder från början till slut. För sagan om kompositören Frederic Chopins sista timmar har aldrig berättats på ett sådant magiskt, förtrollande och framförallt mysigt sätt. På dödsbädden färdas Chopin till en fantasifull drömvärld där han under sin sista tid i livet får chansen att störta ett ondskefullt imperium. Tillsammans...



Tack vare en utsökt grafisk stil, stämningsfull musik och härligt charmiga karaktärer skapas en gemytlig men samtidigt fascinerande atmosfär som trollbinder från början till slut. För sagan om kompositören Frederic Chopins sista timmar har aldrig berättats på ett sådant magiskt, förtrollande och framförallt mysigt sätt. På dödsbädden färdas Chopin till en fantasifull drömvärld där han under sin sista tid i livet får chansen att störta ett ondskefullt imperium. Tillsammans med ett gäng tappra själar slåss de mot sagolika varelser, korrupta ämbetsmän och andra traditionella motståndare från de japanska rollspelens värld.

Men själva striderna i sig är långt ifrån traditionella eller föråldrade. För det första är systemet för slumpmässiga strider, som varit standard inom japanska rollspelsbranschen oerhört länge, helt bortblåst (tack gode gud!). Man kan med andra ord, precis som i flera andra spel i genren, undvika att möta fiender som rör sig ute i spelvärlden genom att helt enkelt inte springa in i dem. Än nyare är dock tempot under striderna. Striderna är fortfarande turordningsbaserade, men genom att tillåta spelaren att på tid utföra så många rörelser man hinner med, istället för att begränsa dem till ett visst antal, och samtidigt ständigt utveckla och förändra detta system under spelets gång ges mycket större variation och underhållning än vanligtvis. Skulle det inte vara för det ständiga upprepandet av samma typ av fiender (som beter sig exakt likadant) hade stridssystemet i sig varit skäl nog att spela spelet över huvud taget.

Lummiga skogar och glänsande vattenfall är standard i Eternal Sonata.
Lummiga skogar och glänsande vattenfall är standard i Eternal Sonata.


Fokus i Eternal Sonata ligger dock, genren troget, hos karaktärerna och handlingen. Som redan nämnt är atmosfären helt makalös och den säregna grafiska stilen gör verkligen sitt för att djupt rota en magisk känsla hos spelaren. Men även handlingen är om än inte direkt engagerande så väldigt stämningsfylld och stundtals riktigt spännande. De karaktärer som Chopin möter under sin resa genom denna förunderliga drömvärld har alla starka personligheter och egna fascinerande mål och riktningar, något som bara styrker den redan mysiga och drömska stämningen.

Tack vare förtrollande atmosfär och ett oerhört intressant stridssystem blir Eternal Sonata mer än bara ännu ett japanskt rollspel. Det har en stark japansk prägel vilket gör att det, precis som majoriteten av spelen i genren över lag, inte passar alla. Men för oss som drömt oss bort till Studio Ghiblis verk eller spenderat barndomen med att bekämpa episka strider i diverse japanska rollspel är Eternal Sonata både ett älskat koncept och en frisk fläkt. Det räcker egentligen med att titta på några bilder från spelet; är du som jag är det kärlek vid första ögonkast.

Konsol: Xbox 360
Betyg: 8

Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.