Ett år

På måndag, den 14 mars, är det ett helt år sen pappa dog. Ett helt år!

Jag kommer nog aldrig glömma den dagen mamma ringde och sa att det var något fel med pappa. Jag satt ensam hemma, ringde till Daniel och han kom hem. Mamma ringde igen, Daniel svarade gav telefonen till mej. "Det är slut".

På 1,5 timme var mamma nere hos mej (hon bodde 4 mil bort) och vi satte oss i bilen och åkte ner, söndagen den 14 mars.

65 mil senare var vi hos mormor, storasyster såg så liten ut.

Var nere en vecka, under den veckan hann vi fixa med begravning, kista, urna, fika, plocka i huset. Och.. och vara och titta på pappa. Han såg nästan ut som vanligt. Det såg så lugnt ut. Det var viktigt att se honom, att de hur det låg till, annars skulle det ännu mindre gått att förstå hur det var.

Har aldrig hatat frågan "hur mår du?" så mycket, så fort någon frågade bröt man ihop. Vad är det för dum fråga egentligen, klart man mår skit.

Tillbaka till skolan, ingen visste hur dom skulle reagera så ingen frågade, väldigt skönt.

Så blev det påsklov, dags att åka ner igen. Denna gången var Daniel med, det skulle bli begravning.

Det var fint, blommor och grejjer som det ska vara. Massa människor man känner men inte träffat på jättelänge. Massa kramar. Massa tårar.
Smörgåstårta efteråt, är så glad att mina mostrar var där. Dom skämtade nästan som vanligt, det var så skönt.

Resten av veckan var det bara att plocka ut allt det jag skulle ha ur huset. Helt sjukt hur mycket det får plats i ett litet hus. Det var skönt att få åka hem igen när veckan var slut.

Ett par veckor senare skulle jag ha praktik, jag fick ledigt. Jag åkte ner igen, dags för urnsättning. Nu är det inte längre lika jobbigt, det går att prata om det. Vid urnsättningen kom hon med urnan och ställde den mest intelligensbefriade fråga jag hört: "Vill ni hålla i honom?" Som om urnan skulle vara pappa. Även om det inte är där han är, han är ju överallt, så är det skönt att han ligger med farmor, den plats han själv valt ut.

Äntligen får jag åka hem igen.

Om 2 dagar har det alltså gått ett år. Fortfarande kan det komma papper som handlar om pappa, något konto som avslutats eller några pengar som ska tillbaka. Har aldrig varit med om så mycket pappersarbete, ändå har jag sluppit göra allt det.

Men som jag brukar säga, det går att de något positivt i allt, även om jag på måndag inte kommer kunna göra det. Jag har en egen lägenhet, storasyster har nu också en egen lägenhet, vi behöver inte bekymra oss över vår ekonomi än på flera år.
Och det skönaste, farfar ser att vi har fått det bra.