Ett stort hål i svensk ishockey

Ett par händelser som jag så väl kommer ihåg från min barndom var när jag precis hade köpt eller fått ett nytt paket hockeybilder. Jag blev lika lycklig varje gång, ungefär som på julafton och satt och tittade och luktade på de nya bilderna innan jag stoppade in de i sina plastfickor i albumet. Det var under dessa stunder som jag för första gången kom i kontakt med Mats Sundin. Att jag just kommer ihåg den stunden så in i detalj är nog mest för att min storebror lyckades lura av mig det där fina glänsande ”specialkortet” där Mats stod i Torontotröjan redo att teka. Men det är en helt annan historia. De flesta av mina kompisar på den tiden hade Peter Forsberg som idol, men från och med dagen när jag blev av med mitt fina glänsande kort var det Sudden som gällde för hela slanten.

Mats i Quebec

Den första stora bragden i Suddens karriär var att han redan som 18-åring blev vald som nummer ett i NHL-draften av dåvarande Quebec Nordiques. Det var första gången en europé gick som nummer ett i draften! Då hade han enbart spelat en säsong i Nacka HK i division 1. Redan första säsongen i NHL lyckades Mats göra 23 mål och totalt 59 poäng. Framgångarna fortsatte och under den trejde säsongen han spelade lyckades han spräcka 100-poängsgränsen och kom upp i sammanlagt 114 poäng. Detta var bara början på en lång, framgångsrik karriär.

Efter 4 säsonger i Quebec gick Mats till Toronto Maple Leafs, laget som nog de flesta associerar till när de hör hans namn. Innan säsongen 97-98, efter ett par år i Toronto blev han lagkapten och fick den ståtliga bokstaven ”C” på tröjan. Redan samma säsong blev han den spelare som hade gjort flest mål i Torontotröjan genom tiderna. Succén var ett faktum och Sundin stannade i Toronto ända till 2008.



Mats har genom åren också visat att han har varit bäst när det väl har gällt. Ett exempel på det är att han är den spelare som har gjort flest mål på övertid i NHL. Andra meriter som han har lyckats plocka på sig i NHL är att han var den första svensk att nå upp till 500 mål, den europé som har varit lagkapten längst för ett och samma lag, rankad som 20:e genom tiderna i flest antal gjorda mål och rankad 25:e i antal gjorda poäng. Jag bör kanske tillägga att hans femhundrade mål fullbordade hans hattrick i den matchen och det kom på övertid när Toronto dessutom hade en man i utvisningsbåset.

Det enda som fortfarande saknas och som alltid kommer att saknas i Mats meritlista är en Stanley Cup-vinst. Inför den senaste säsongen 08-09 flyttande han från Toronto Maple Leafs till Vancouver Canucks just för att få chansen att vinna trofén. Men det blev inte riktigt så till slut. Däremot fick han vara med om en händelse under hans tid i Vancouver som han troligtvis värderar väldigt högt och som han aldrig kommer att glömma. Det var när han gjorde återkomst i Toronto, iklädd Vancouver-tröjan. I den första reklampausen ställde sig i stort sett alla åskådare upp i arenan och hyllade Mats till tårar. Såväl Toronto- som Vancouver-fans. När jag ser klippet så tänker jag;

- Det är fan såhär hockey ska vara!

I Sverige hade ”fansen” haft banderoller där det hade stått att han var en förrädare och han hade säkert fått hotbrev hem i brevlådan. När matchen väl var igång så kunde man höra burop när Mats fick pucken, men även applåder och ovationer när han gjorde något bra . Det var Mats som till slut avgjorde matchen på straffar. Och hör och häpna, ändå gav publiken i Toronto honom applåder och ovationer, trots att det var Vancouver som vann tack vare Suddens sista straff.




Betydelsen som Mats Sundin tillsammans med ett par andra från den generationen har haft för svensk ishockey går bäst att beskriva genom att säga att de har varit som en enda stor morot för alla ungdomar. Det är dessa spelare som har varit förebilder och gett ungdomar motivationen som krävs för att ta sig till träningen dag in och dag ut i hopp om att en dag bli lika framgångsrika. Det skulle inte förvåna mig om spelare som Zetterberg, bröderna Sedin, Lundqvist och Kronwall trots deras ålder hade Sundin som en av sina förebilder under deras utveckling. Att Sundin och company har spelat roll för den nuvarande generationen som Niclas Hedman, Patrik Berglund och Alexander Steen är däremot uppenbart. Vad kommer hända när alla dessa stora profiler väljer att avsluta sin karriär? Kommer det nya gänget klara av att axla samma roll som Sudden, Foppa och Lidas och ge Sverige fler guld? Det kommer bli en tuff uppgift som jag tror och hoppas att de kommer att lyckas med. För visst vill vi uppleva fler stunder som OS-finalen mot Kanada i Lillehammer 1994, VM-matchen 2003 mot Finland där vi låg under med 1-5 men vann med 6-5? För att inte prata om OS-finalen i Turin som nog de flesta här kommer ihåg bäst.



Något jag kommer sakna är Mats vinnarskalle. Det går inte att ha missat den prestationshöjande effekt han har haft så fort han har varit med i Tre Kronor. Att vinna tre VM-guld och ett OS-guld gör honom till historisk. Jag kommer aldrig någonsin att glömma hans blick när Sverige gjorde 6-5 mot Finland i VM 2003 efter att ha legat under med 1-5. Hade jag varit ishockeyspelare på den nivån så hade jag fruktat just den blicken. Ni som nu blev nyfikna på vilken blick jag menar så är det bara att kika i början av youtube-klippet nedan. Men jag rekommenderar alla hockeyälskare att se hela filmen. Den ger er garanterat gåshud!




Så hur sammanfattar man Suddens karriär på bästa sätt?
Jag tycker att den här listan räcker;
1 OS-guld
3 VM-guld
1 VM-silver
2 VM-brons
1 SM-guld.

Farväl och TACK för en enastående karriär Mats! Jag är nog inte ensam bland det svenska folket om att hoppas att få se dig i Tre Kronor igen en vacker dag.

Källa: Foton från Getty Images