Fantastisk journalistik

Så här är det. Varje gång det händer något stort ute i världen (eller i Sverige, för all del) går tidningarna igång på högsta växeln. Allt ska ut så snabbt som möjligt, helst i en specialdesignad extrabilaga där man kan läsa allt om händelsen. Men om du läser dessa artiklar lite mer noggrant ser du snart att tidningarna skriver i stort sett samma sak flera dagar i rad, men med ett tillägg av någon liten liten detalj som någon har lyckats skrapa fram ur utredningen. Detta ka...

Så här är det. Varje gång det händer något stort ute i världen (eller i Sverige, för all del) går tidningarna igång på högsta växeln. Allt ska ut så snabbt som möjligt, helst i en specialdesignad extrabilaga där man kan läsa allt om händelsen. Men om du läser dessa artiklar lite mer noggrant ser du snart att tidningarna skriver i stort sett samma sak flera dagar i rad, men med ett tillägg av någon liten liten detalj som någon har lyckats skrapa fram ur utredningen.

Detta kan ta sig ganska komiska proportioner, något som blev extra tydligt en januarimorgon för två år sedan när Sibas VD Fabian Bengtsson blev kidnappad.

När nyheten anlände höll tidningspressarna som vanligt på att löpa amok och man skrev allt om kidnappningen de följande dagarna, givetvis ackompanjerat av intervjuer av typ alla som ens hade hejat på den rödlockige VD:n.

Problemet var bara att det inte fanns speciellt mycket att skriva om den här gången – över huvud taget. Fabian Bengtsson hade försvunnit, och det var ungefär det man visste. Några dagar efter försvinnandet började därför paniken så sakteliga krypa upp i kragen på Aftonbladets stackars journalister, för vad skulle de egentligen skriva om nu? Då kläckte en, kanske aningen stressad, skribent vid namn Karin Danielson idén om ett scoop som redaktören tyckte var så bra att den förärades ett helt mittuppslag.

I papperstidningen såg det ut så här: 90% av mittuppslaget var täckt av en enorm bild föreställandes en telefonmast. Vi visste redan sedan första dagen att Fabian hade försökt att ringa sin pappa i samband med kidnappningen, men den lilla texten som var inklämd till vänster handlar inte om samtalet, utan om mobilmasten som så fint avbildades på fotot.

Ett helt mittuppslag handlade alltså om hur masten som – håll i dig nu – ledde vidare det samtal Fabian ringde till sin pappa, ser ut. Och för att du ska slippa ligga vaken om nätterna och undra är jag snäll nog med att dela med mig av den Pulitzernominerade artikeln:

Så här såg den alltså ut i nätupplagan, där bilden tyvärr inte fick lika stor plats. Känn dig berikad:



Till sist vill jag högtidligt reprisera de sista meningarna i artikeln. Notera gärna hur Karin Danielson har försökt göra en värdig avslutning på artikeln genom att göra de sista, viktiga, orden till en egen mening.

”En av företagets master står högt upp på ett berg i Billdal, alldeles intill Lindåsskolan och villakvarteren. Den ser ut som en förvuxen flaggstång med mottagare på mitten och ett stort metallskåp vid foten. Andra mobilmaster skymtar några kilometer bort.”

Fantastisk journalistik, indeed.