I sin filmatisering från 2000 har Mary Harron och Guinevere Turner valt att tona ner våldet och istället flytta fokus till den satiriska underton som genomspeglar Bret Easton Ellis bok – något de lyckats alldeles förträffligt med. De har lyft fram faktumet att romanen är en mörk satir på Wall Street och de unga, ytliga människorna som florerar där. Don’t just stare at it. Eat it. Vi får i filmen stifta bekantskap med Patrick Bateman. 27 år gammal glider han fram i livets...
I sin filmatisering från 2000 har Mary Harron och Guinevere Turner valt att tona ner våldet och istället flytta fokus till den satiriska underton som genomspeglar Bret Easton Ellis bok - något de lyckats alldeles förträffligt med. De har lyft fram faktumet att romanen är en mörk satir på Wall Street och de unga, ytliga människorna som florerar där.
Don't just stare at it. Eat it.
Vi får i filmen stifta bekantskap med Patrick Bateman. 27 år gammal glider han fram i livets gräddfil. Bor i en lyxig lägenhet, äter mat på New Yorks finaste restauranger, rullar tummarna på sitt kontor på pappas företag, klär sig i skamlöst dyra designerkläder och spenderar fritiden med att dra linor på nattklubbstoaletter, göra tusen situps och med rena tortyrmetoder döda folk. I de ytliga vänskapskretsarna diskuteras brudar och kläder och i jobbets sammanträdesrum jämförs de rykande färska visitkorten som nyss anlänt från tryckpressarna. Scenen med visitkorten är för övrigt en av filmens absolut bästa och ett filmiskt mästerverk från första bildrutan. Jag tycker därför vi tar och njuter av den nu.
Det var länge snack om att flickfavoriten Leonardo DiCaprio skulle spela rollen som Patrick Bateman i filmatiseringen. Lyckligtvis blev så inte fallet utan rollen tilldelades istället den relativt okände Christian Bale som gör en fullkomligt fantastisk rolltolkning (och har som grädden på moset en kropp att döda för). Kroppsspråket, framförallt ansiktsrörelserna, utstrålar en otrolig sarkasm och ironin sprutar ur munnen likt blodet från hans offer. I en scen där han naken jagar en prostituerad med en motorsåg levererar Bale dessutom ett ”crazy-face” som endast Jack Nicholson i The Shining kan mäta sig med.
Några minnesvärda citat:
There is a moment of sheer panic when I realize that Paul's apartment overlooks the park... and is obviously more expensive than mine.
As we arrive at Espace I'm on the verge of tears as I'm certain we won't get a decent table. But we do; relief washes over me in an awesome wave.
In the morning if my face is a little puffy I'll put on an ice pack while doing stomach crunches. I can do 1000 now.
Och ja, alla ni som snart tänker påpeka det i en liten kommentar, visst fan är boken bättre. Men det här är ingen bokrecension.
Lite kul kuriosa är att en av historiens huvudkaraktärer har fått sig ett nytt efternamn, från Paul Owen i boken till Paul Allen i filmen. Och med tanke på att Paul Allen blir brutalt mördad med en yxa är det kanske inte helt långdraget att anta att Mary Harron och Guinevere Turner är Appleanhängare. (Och för er som inte fnissar så kan jag berätta att Paul Allen grundade Microsoft tillsammans med Bill Gates.)