När denna irländska/brittiska film hade premiär i Polen den femte oktober 2001 var det under titeln ’Disco Pigs’. "Discogrisar", tänker ni säkert, "vem i hela fridens dagar vill se en film med titeln ’Discogrisar’?" Visst var även jag skeptisk till titeln, jag trodde först att det var namnet på en dålig komedi som bara var värd att se i brist på annat att göra och i väntan på bättre tider. Det var faktiskt bara en slump (eller ödet, vil...
När denna irländska/brittiska film hade premiär i Polen den femte oktober 2001 var det under titeln 'Disco Pigs'. "Discogrisar", tänker ni säkert, "vem i hela fridens dagar vill se en film med titeln 'Discogrisar'?" Visst var även jag skeptisk till titeln, jag trodde först att det var namnet på en dålig komedi som bara var värd att se i brist på annat att göra och i väntan på bättre tider. Det var faktiskt bara en slump (eller ödet, vilket som) som gjorde att jag fick chansen att se den. I Sverige däremot är filmen omdöpt till "Deep Obsession" vilket illustrerar filmens handling väldigt bra. En djupgående besatthet.
Pig (spelad av Cillian Murphy) och Runt (spelad av Elaine Cassidy) kan vara de främsta "partners in crime" världen skådat. Kumpaner och följeslagare men även först och främst; tvillingsjälar. De föds på samma sjukhus på samma dag, den ena bara något ögonblick efter den andra. De är, som sagt, bara tvillingar i själen och inte biologiskt. Trots det blir de ändå som sammansvetsade och frambringar ett nästan övernaturligt band av kärlek till varandra. De är synkroniserade i sina tankebanor och i allt de gör. De bor grannar med varandra och gör allt tillsammans. En scen som bevisar hur nära de är, hur mycket de behöver varandra och hur sammanfogade de är, är när de båda ska sova. De har utan någon annans vetskap borrat hål i väggen i respektive sovrum för att med sammanflätade händer kunna vara tillsammans - även när deras hjärnverksamhet befinner sig någon annanstans. Får jag åter igen bli personlig är det en av de mest känslosamma (fiktiva) scener jag bevittnat.
Men deras likgiltighet för den grå massan utanför deras privata värld, deras begär att utforska och deras förkärlek till förstörelse och det faktum att de nu börjar bli vuxna ger deras förhållande en självdestruktiv vändning. Pigs pubertet tar sin början och hans sexualitet väcks till liv. Hans svartsjuka och besattheten av Runt som samverkar med den begynnande könsmognanden hotar nu plötsligt deras relation. När han sedan inser att han för första gången i sitt liv är på väg att förlora sin bästa vän förlorar han kontrollen totalt. Han kan inte existera normalt utan hennes närvaro och hans oförutsägbara beskaffenhet gör att demonen i honom väcks till liv och han exploderar i en serie våld och avundsjuka. Det oförstörbara förhållandet når sin kulmen och det synnerligen oväntade slutet slår en gång för alla fast det de kanske redan vetat från början - att deras passion är för storartad för den här världen.
Filmen påverkas mycket av vackert språk, den underbara irländska dialekten, fängslande musik och huvudaktörernas makalösa insatser. Och tro det eller ej, men av alla de människor jag frågat har inte någon av dem varken sett eller hört talas om filmen, vilket gör mig en aning bitter (även om jag är en sådan där liten fascist som ibland mår bra när jag får ha mina favoritskivor/låtar/filmer i fred). Men då filmen inte uppmärksammats så intensivt som den faktiskt borde ha gjort, är den svår att få tag på i Sverige. Om man inte vill lägga ut dyra fraktpengar eller inhandla den på E-bay det vill säga. Den har åtminstone funnits att köpa på någon internetbaserad filmshop om jag inte minns fel. Kanhända att det beror på filmens titel, men då var den i alla fall svindyr.
Jag har länge varit en sucker för orimlig och himlastormande kärlek i stil med, låt säga; Donnie Darko, Eternal sunshine of the spotless mind och Amelie från Montmarte. Gillar du den genren, vad den nu kallas, eller åtminstone den sortens "independent-filmer" vågar jag säga att du borde ge den här filmen en chans om du ges möjligheten. Lite av denna fakta är givetvis, precis som i nästan alla filmrecensioner, tagen från diverse hemsidor och andra källor. Formulering och personliga ställningstaganden är dock, självklart, mina egna. Men jag är tvungen att ha något att skriva - inte sant? Hur ska jag annars få människor att inse att filmen om Pig och Runts kärlek är något man helst måste bevittna inom en så snar framtid som möjligt? Denna lidelsefulla, storslagna, hjärtslitande, utsiktslösa och infernaliska kärlek. Denna film som fick mig att tänka "Får jag någon gång i mitt liv för mig att sätta upp en pjäs ska det utan tvekan vara denna" och "Kan kärlek som denna uppstå på riktigt, i den här världen?". Taglinen talar klarspråk: "90 minutes you'll never forget".
Se klippet nedan och försök sedan motstå frestelsen att se filmen med en gång.
- What's the color of love, Pig? - What sort of love, love? - Don't know. But you know the way things, they got a color. I wonder what the color of love is. - Jesus, Runt. You could read a thousand think books and never know the answer to that quiz. - It'd be a good one to know though, ah? - It'd be brilliant, Runt. It's here somewhere.
