Filmer du bör se #7: A Love Song For Bobby Long

Under resans gång symboliserar deras gemensamma hus hur karaktärerna växer. I början är det nergånget, instängt, mörkt och smutsigt. Men i och med att saker och ting löses upp avtar problemen: Pursy börjar plugga och huset blir finare, varmare och mer städat. ”A Love Song For Bobby Long” är en liten varm historia om människor som kämpar mot sina inre demoner och försöker hitta meningen i livet, och som det så ofta visar sig finns lösningen precis runt hörnet. Det gäller b...

En haltande Bobby Long går genom ett "white trash"-samhälle i New Orleans, hans destination: en begravning. Det är Pursy Wills mamma som gått bort. Men Pursy bor i en trailer park flera timmar därifrån och har inte blivit underrättad, hennes pojkvän ”glömde” att nämna samtalet från Bobby. Hon blir förbannad och beger sig genast dit. Men försent, begravningen har varit, och huset som hennes mamma lämnat åt henne är förfallet och innehåller två försupna karlar: Bobby Long och Lawson Pines. Den ena, en före detta engelskprofessor och den andra, hans före detta elev och numera gode vän. Pursy och männen bråkar och hatar varandra, hon vill ha sitt hus men Bobby och Lawson hävdar att det är deras då de stod hennes mamma närmre. Hon flyttar in med de båda alkisarna och kampen om vem som orkar stå ut längst kan börja.

John Travolta är fullständigt lysande som den risige Bobby Long, han har vitt hår och känns så passande i den ”trashiga” vardagen med sprit och gitarrer att jag inte kan tänka mig honom i andra sammanhang. Och att det är samma person som spelar överviktig kvinna i ”Hairspray” känns plötsligt väldigt långt bort.

Gabriel Macht, som spelar Lawson är också otrolig och bidrar enormt till den stämning som uppstår mellan de tre. Han kämpar med att skriva boken om Bobby Long, och hur många utkast han rivit sönder och eldat upp vågar jag inte ens tänka på. Snart får han dock andra saker på hjärnan när han oundvikligen får upp ögonen för den unga tjusiga om än benhårda Pursy, spelad av Scarlett Johansson. Och Scarlett är tyvärr den som presterar minst av trion, även om hon också är suverän, och det säger nog egentligen mer om Travolta och Macht än om henne.



Genom hela filmen finns den där känslan och stämningen som skiljer riktigt bra filmer från de medemåttiga. Miljöerna, karaktärerna och musiken finner ett samspel som känns så naturligt och avslappande att se på och flera gånger kommer jag på mig med att bli varm och gråtmild inombords. Man kan riktigt känna de varma sommardagarna eller de kalla regniga höst/vinterkvällarna i New Orleans, trots att man aldrig varit där. Det är filmmagi.

Under resans gång symboliserar deras gemensamma hus hur karaktärerna växer. I början är det nergånget, instängt, mörkt och smutsigt. Men i och med att saker och ting löses upp avtar problemen: Pursy börjar plugga och huset blir finare, varmare och mer städat.

”A Love Song For Bobby Long” är en liten varm historia om människor som kämpar mot sina inre demoner och försöker hitta meningen i livet, och som det så ofta visar sig finns lösningen precis runt hörnet. Det gäller bara att greppa den.